Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJULLAkAk AF HAFVET.
149
güra vi med detsamma så som jag nu berättat dig. Du behöfver sålunda
iéke befara, att han skall drunkna eller qväfvas, om han än sänkte sig
uti halsens djup. Alldeles som ni gån på landet, så kunna vi gå uti
hafvet.
Derefter framtog han ur sin ficka en förseglad ask med derpå
befintlig inskrift; han bröt inseglet och skakade ut askens innehåll; derutur
föllo på trådar uppträdda ädelstenar, bestående af hyacinther och alla
andra slags dyrbara stenar, samt derjemte trehundrade aflånga smaragder
och trehundrade aflånga stora diamanter, stora som strutsägg samt
spridande ett skimmer, mer glänsande än ljuset från solen och månen. Och
ban sade: o tidens konung, dessa diamanter och ädla stenar äro en skänk
från mig till dig; vi hafva aldrig förr gifVit dig någon skänk, ty vikände
icke, hvar Djullanår vistades, och hade inga tidender fått från henne. Nu, när vi
sett/att du blifvit förenad med henne, och att vi alla blifvit ett, gifva vi dig denna
skSnk, och inom en bestämd tid af några få dagar skola vi tillföra dig
detsamma som nu, så framt det är Guds vilja, — Hans namn vare
upphöjdt! Diamanter och hyacinther af detta slag finnas nämligen hos oss till
större antal än småsten på land, och vi kunna urskilja de dugliga ibland
dem ifrån de odugliga, vi känna alla vägarna till dem, och de ställen, der
de finnas, äro för oss lätt tillgängliga. — När konungen betraktade
diamanterna och hyacintherna, stod hans förstånd stilla, han blef utom sig
af förvåning, och han sade: vid Allah, en enda af dessa diamanter är
lika mycket värd som hela mitt rike! Derpå tackade konungen Saleh af
Hafvet för hans frikostighet, kastade en blick på drottning Djullanår och
sade till henne: jag står förödmjukad inför din broder, ty han har visat
mig ynnest och skänkt mig dessa dyrbarheter, till hvilka folken på
jorden icke kunna uppvisa maken. Nu tackade Djullanår sin broder för hvad
han hade gjort; men hennes broder sade: o tidens konung, dina anspråk
på vår tacksamhet äro äldre, och att vara tacksamma mot dig, är vår
skyldighet. Du har behandlat min syster med godhet, och vi hafva
inträdt i din boning ocb spisat vid ditt bord; och skalden har sagt:
Om jag gråtit före henne, då jag älskade Soada, skulle jag hafva lugnat mitt
hjerta, inan ångern kom;
Men hon grät före mig, hennes tårar lockade mina, och jag sade: förtjensten
tillhör den, som ger föredömet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
