Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DJIXLANAII AV |IAK V ET.
169
råde till honom: jag hör och lyder. Han lat derpå för hans rakning
utrusta ett skepp, på hvilket allt fördes ombord, som Bedr Båsim Önskade,
tillika med ett antal af konungens genare. Bedr Båsim steg ombord på
skeppet, efter det han tagit afsked af konungen, och skeppet började sin
|Urd öfver hafvet.
Vinden var gynnsam, och resan fortsattes tio dagar efter hvarandra;
men på elfte dagen började hafvet våldsamt hafva sig, skeppet vraktes af
och an, och sjömannen voro icke i stånd att styra det. Så fortfor det
länge, och vågorna spolade OlVer skeppet, tilldess detta kom n&ra intill en
af klipporna i hafvet, då skeppet stötte mot klippan och blef sönderslaget
i stycken; alla, som befunno sig derpå, drunknade, med undantag af
konung Bedr Bàsim, som lyckades komma upp på en kringdrifvande
planka, eiter det han varit sin undergång nära. Plankan bar honom framåt
på hafvet, och han visste icke, hvart han fördes, samt hade icke något
medel att hqjda plankans rörelse; hon förde honom med vattnet och
vinden samt fortfor att drifva framåt under tre dagar efter hvarandra. På
fjerde dagen blef plankan tillika med honom uppvräkt på hafsstranden,
och han såg der en stad, hvit som den hvitaste dufva, uppförd på en ö,
vid hafvets strand, med höga, välbyggda tom och väldiga murar, mot
hvilka hafvet svallade. Nar konung Bedr Båsim såg den ö, på hvilken
denna stad var byggd, gladdes han högeligen, ty han hade varit döden
oara af både hunger och törst Han steg derföre i land och ämnade gå
fram till staden; men der kommo emot honom mulor, åsnor och hastar,
talrika som sanden i hafvet, och de böljade slå honom med hofvarna,
samt ville hindra honom från att begifva sig fram till staden. Derföre
simmade han rundt omkring, tilldess han kom på andra sidan staden,
der han gick i land utan hinder och utan att se någon mennisko.
Deröfver förvånades han och sade: hvem tillhör denna stad, som icke har
någon konung eller några inbyggare, och hvarifrån komma dessa mulor,
åsnor och hastar, som satte sig emot min landstigning? Och han
försjönk i djupa tankar öfver allt detta, under det han gick framåt, okunnig
om hvart han skulle taga vägen.
Nu blef han varse en gammal man, en krämare, och nar konung
Bedr Bàsim såg honom, helsade han honom; sheiken besvarade
helsnin-gen, betraktade honom och såg honom vara en aktningsvärd man,
hvarföre han tilltalade honom: unge man, hvarifrån Sr du kommeo, och hvad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
