Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202 BERÅTT ELMSN Oää MJF KL’MUL[]K
|toge, vakoade derefter och begärde föda. Han åt, tilldess han blifvit
mätt, och hans följeslagare förvarade öfverlefvoma. Båten dref framåt
med dem, och de visste icke, hvart den förde dem; så drefvo de för vind
och vågor under en längre tid, tilldess allt deras matförråd var uttömd t,
då de råkade i yttersta nöd samt beftmno sig uti ett tillstånd af
våldsammaste hunger, törst och ångest Men si! framför dem syntes på
afstånd en ö, och vinden dref dem framåt tilldess de anlände dit; der
gjorde de fast sin båt och stego i land, men lemnade en man qvar uti
båten. De øngo upp på ön och sågo derstädes många frukter af
allehanda slag, af hvilka de åto, tilldess de blifvit mätta. Och si! der satt
ibland tråden en varelse med sällsamt utseende, långt ansigte samt hvitt
skägg och hvit hy; och han ropade en af mamlukerna vid hans namn
samt yttrade till honom: ät icke af dessa frukter, ty de äro icke mogna;
men kom till mig, så skall jag gifva dig att äta af dessa mogna frukter!
Mamluken såg på honom och inbillade sig, att han var en bland de
skeppsbrutna, och att han kommit i land på denna ö. Han blef derföre
utomordentligt glad öfver mötet och gick ända fram till skepnaden;
mamluken visste nämligen icke, hvad som skulle vederfaras honom och hvad
som var skrifvet på hans finne. Men när mamluken kom nära till
skepnaden, hoppade denne upp på honom; ty det var en Mårid *). Han steg
upp på hans skuldror, slingrade sitt ena ben omkring hans hals, men
Lät det andra hänga ned bakpå hans rygg och sade till honom t gå på!
Mig kan du nu icke undkomma, och du har blifvit min åsna. Då
ropade mamluken åt sina stallbröder och böljade gråta, och sade: o ve,
min herre! Skynden härifrån och rädden er ifrån denna skog samt flyn
så skyndsamt j det kunnen; en af invånarne deri har satt sig upp på
mina skuldror, de öfriga söka efter er, och hafva för a&igt att rida på
er, likasom han på mig. — När de hörde dessa mamtakens ord, flydde
de alla och kastade sig ombord på båten; men invånarne på ön följde
dem ut i hafvet och sade till dem: hvart tagen j vägen? Kommen och
stadnen hos oss, så skola vi rida på era ryggar, men gifva eder mat
ocb dryck, och j skolen vara våra åsnor. — När de hörde detta, hastade
de undan ut på hafvet tilldess de voro långt borta ifrån dem, och de
fortsatte sin färd i förtröstan på Gud, hvars namn vare upphöjdt!
,.’) In ilagt G«t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
