Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCII BEDIA EL-DJEMAL.
23!
•några bland dessa får och dricka af detfa vin, ty landet Är vidsträckt och
stort. — Och vi qvarstadnade på detta ställe i tvänne månader,
uppehållande våra lif med fårkött och frukter.
Nu hände sig en dag, att vi sutto på hafsstranden, der jag blef
varse ett stort skepp, som skymtade på afetånd; vi gjorde derföre tecken
åt dem, som befunno sig ombord derpå, och ropade till dem. Men de
fruktade för menniskoätaren, ty de visste, att det på denna ö fanns en
•Ghul, som åt Adams söner; och derföre gjorde de allt för att komma
undan. Imellertid gjorde vi tecken åt dem med dukarna i våra turbaner,
gingo ut i vattnet för att komma dem närmare och fortforo att ropa åt
•dem, hvilket hade den verkan, att en af dem, som hade skarpa ögon,
■sade: o, j medresande, jag sköryer sannerligen, att de otydliga föremålen
derborta äro menskliga varelser, likasom vi, och att de icke äro skapade
som en Ghul. Derpå nalkades de småningom till oss, och när de
blifvit öfvertygade om att vi voro menniskor, helsade de oss, hvarefter vi
besvarade deras helsning och fägnade dem med den glada underrättelsen
•om att menniskoätaren vore dödad, — en underrättelse, för hvilken de
’tackade oss. Vi försågo oss nu med ett förråd af de frukter, som vexte
på ön, och gingo ombord på skeppet, hvilket under trenne dagars tid förde
-oss framåt med gynnande vind. Sedan reste sig vinden emot oss,
himmelen mörknade, och knappt en timma hade gått till ända, förrän vinden
-kastade skeppet emot ett berg, der det led skeppsbrott och remnade i alla
fogningar. Det var dock Guds vilja, att jag skulle fatta tag uti ett af
-bräderna, på hvilket jag satte mig upp, och med hvilket jag dref på
vattnet i tvänne månader. Imellertid hade en god vind blåst upp, och
sittande på brädet rodde jag mig framåt med fötterna, tilldess Gud (hvars
namn vare upphöjdt!) lät mig i säkerhet uppnå stranden, och jag kom
i land vid denna stad. Men jag hade blifvit en främling, ensam och
öfvergifven, icke vetande hvad jag borde göra; och bungren hade plågat
•mig samt ytterlig nöd kommit öfver mig. Derföre begaf jag mig till
sta-nlens torg, sedan jag förut i hemlighet klädt af mig lifrocken, och jag sade
vid mig sjelf: jag skall sä(ja denna och uppehålla mitt lif med
betalningen derför, tilldess Gud folländat det, som Han vill fullända Dermed, o
min broder, tog jag lifrocken i min hand, och folket såg derpå samt tøöd
mig betalning derför, tilldess du kom och såg mig samt gaf befallning att
föra mig till detta palats; men i stället fängslades jag af dina unga män
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
