Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
22(i
BERÄTTELSEN OM SEJF EL-MULUK
och att du likaledes måtte se honom! — Och hon fortfor att gråta, att
iidmjiika sig infor sin syster, att kyssa hennes händer och fötter, tilldess
hon aflockat henne ett ja, och hon sagt: för din skull vill jag låta
honoin se mitt ansigte en enda gång.
Detta bifall styrkte Dolet Khatuns tnod. Hon kysste sin systers
händer och fötter samt begaf sig bort till det största i trädgården belägna
palatset. Der befallde hon slafvinnorna att utbreda mattorna, att ditfüra
en gyllene hvilosäng saint ordna bordet och dryckeskärlen. Derpå stod
hon upp och begaf sig till Styf el-Muluk samt hans vezir Saed, hvilka
suto tillsammans; hon meddelade Styf el-Muluk den glada tidningen om
hans längtans uppfyllelse och förverkligandet af hvad han önskade. Hon
sade till honoin: begif dig till trädgården, du och din broder; der skolen
j sticka eder undan för folkets ögon, så att ingen af dem, hvilka i
palatset Tiro, måtte se eder, tilldess jag och Bedia el-Djemål anlända. Sqjf
el-Muluk och Saed stodo upp samt begåfvo sig till det ställe, dit Dolet
Khatun visat dem; när de kommit dit in, sågo de der en gyllene
hvilo-bädd med derpå befintliga kuddar, ett dukadt bord och iordningställda
dryckeskärl. De satte sig ned. Sejf el-Muluk tänkte på sin älskade;
hans bröst blef beklämdt, kärlek och trånad bemägtigade sig honom;
han stod derföre upp och gick, men stadnade icke, förrän han kommit
ut ifrån palatset. Hans broder Saed följde honom: men till honom sade
han: o min broder, sitt du stilla och följ mig icke, utan vänta, tilldess
jag kommer tillbaka till dig! Saed satte sig åter; men Styf el-Muluk gick
vidare och kom ned i trädgården, berusad af kärlekstrånadens vin samt
kufvad af lidelsens magt. Kärleken hade blifvit hans öfverman,
hänförelsen hade bemägtigat sig honom, och han upprepade följande verser:
O Bedia el-Djemål, ]ag eger Ingen utom dig; haf derföre misskund med mig, tr
jag Sr din kårleks slaf!
Du är föremålet för mitt sökande, min l&ngtan och min glädje. Mitt hjerta Tigrar
att älska nigon annan än dig.
O, att du visste, huru många tårar jag fäller under den långa natt, då ingen sdtno
sänker sig Öfver mina ögonl
Befall sömnen att sänka sig öfver mitt Ögonlock; då skall jag måhända fi se dig
uti en dröm I
* Tar misskundsam med den, som jrar ar kårlek I Sådda honom hin de dftdaad*
verkningarne af din grymhet!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
