- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
229

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCH BED|A EI.-DJEMAL.

229

melse med mina ord, och till Gud litar jag, att jag skall göra som jag
säger. — Talade Bedia el-Djemål till honom: sitt ned, var tröst ocli svär
mig vid din tro samt låtom oss göra ett förbund med hvarandra, att
ingendera af oss skall vara förrädisk mot den andra; och måtte Gud (hvars
namn vare upphöjdt|) utkräfva hämnd på den, som är förrädisk! NärS^jf
el-Muluk hade hört dessa hennes ord, satte han sig ned; och de fattade
hvarandras händer och svuro, att ingendera af dem skulle gifva någon
varelse, hvarken menniska eller ande, företrädet framför den andra. Derpå
omfamnade de den ena den andra och fölide tårar i öfvermåttet af sin
glädje. Sedan Bedia el-Djemål och Sqf el-Muluk hade aflagt denna ed
till hvarandra, stod Sejf el-Muluk upp för att gå, och Bedia el-Djemål
stod likaledes upp och gick, beledsagad af en slafvinna, som bar några
maträtter samt en med vin fylld flaska. När Bedia el-Djemål satte sig
ned, ställde slafvinnan för henne maten och vinet; men hon hade icke
sutit länge, förrän Sejf el-Muluk nalkades, och nu stod hon upp samt
mötte och helsade honom; och de omfamnade hvarandra.

Så hade de sutit en stund, ätande och drickande, då Bedia el-Djemål
sade: o konungason, när du träder in uti Irems Trädgård, skall du der
se ett uppslaget stort tält af rödt siden, fodradt med grönt sidentyg. Gack
in uti detta tält och tag mod till dig! Du skall der se en ålderstigen
qvinna, som sitter på en soffa af rödt guld, prydd med perlor och
ädelstenar; när du träder in, må du helsa henne med höfviskhet och
vördnad, men kasta en blick åt soffan, så skall du derunder finna ett par
tofflor, inväfda med guld och prydda med ädelstenar. Tag dessa tofflor,
kyss dem och ställ dem på ditt hufvud; håll dem derefter under din
högra arm och statt stilla inför den åldriga qvinnan, tigande och med
lu-tadt hufvud! När hon frågar dig och säger till dig: hvadan är du
kommen, och huru har du anländt hit; hvem visade dig på detta ställe, och
hvarföre tog du dessa tofflor? — så skall du ingenting svara, tilldess min
slafvinna träder in, börjar ett samtal med henne samt försöker a’t göra
henne gynnsamt stämd för dig och stilla hennes vrede med vänliga ord.
Måhända skall Gud (hvars namn vare upphöjdt!) biya hennes hjerta till
dig, och kanske skall hon gifva sitt bifall till det, som du önskar. —
Derpå ropade hon på den ifrågavarande slafvinnan, hvars namn var
Mar-djaneh, oeh sade till henne: vid din kärlek till mig ber jag dig verkställa
detta i dag och icke vara trög eller långsam. Om du verkställer detta i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0245.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free