Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
43
Ber&ttelsen om Mahmud.
Ed målare såg en dag hos en af sina vinner bilden af ett fruntimmer, i hvilket
ban dödligt förälskade sig; han gaf sig ingen ro, förrän han fick veta, hvem bilden
föreställde, och när han fick höra, att detta vore en berömd sångerska, tillhörig
konungens af Persien storvczir, reste han genast till Ispahan, utan att unna sig någon
hvila, förrän han hunnit fram dit. Mahmud, — så helte målaren, — tog in hos en
köpman och sökte af denne inhemta underrättelser om landets förhållanden. Hans
vard berättade honom, att riket högeligen oroades genom de förföljelser, som
konungen lät anställa mot trollmännen. Han uppdagade derjemte, att hans älskade vore
slafvinna hos storveziren, och derpå byggde ban sin plan.
Försedd med alla för en röfvare nödvändiga verktyg, smög han sig en natt till
vezirens palats och kom med tillhjelp af en lina öfver dettas platta tak in på en
gård, hvarifrån han såg ett klart upplyst gemak. Han letade sig väg dit och såg en
qvinna, skön som den uppgående solen, sofva på en med guld och ädelstenar rikt
smyckad hvilosäng af elfenben. Omkring sängen stodo brinnande lampor, som
spridde det klaraste ljussken kring gemaket. När han närmade sig till den sofvande,
igenkände han snart i henne den, som han älskade.
Han drog en dolk ur sin gördel och tillfogade henne i handen ett lindrigt sår,
af hvilket hon vaknade. Stor blef hennes skräck, när hon såg främlingen med
dragen dolk; hon trodde det vara en röfvare och bjöd honom en med ädelstenar och
perlor broderad dyrbar slöja, blott han ville skona hennes lif. Mahmud tog slöjan,
och lemnade skyndsamt palatset.
Följande dagen förklädde han sig till en Sofi, gömde den röfvade slöjan under
sina kläder och trädde in till konungen. Han uppgaf sig vara en andlig man från
Khorassan, som begifvit sig till Ispahan för att lefva under den rättvisa oeh dygdiga
konungens spira. — När jag anlände till denna stad, — sade han, — voro dess portar
stängda, och jag nödgades tillbringa natten på fria fältet. Knappt hade jag lagt mig
ned att sofva, förrän fyra qvinnor nalkades; den första af dem red på en hyena, den
andra på en vädur, den tredje på en svart tik, den fjerde på en leopard. Jag såg
snart, att de voro trollqvinnor; en af dem nalkades till mig, trampade mig under
sina fötter ocb slog mig med en gissel. Jag utropade flera gånger den Högste
Gudens namn och sårade henne med en knif i handen, då hon släppte mig; men i
flykten lemnade hon efter sig denna slöja, som dock icke bar något värde för
mig, hvilken afsagt mig alla detta lifvets fröjder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
