Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
«rd «tt uuaycka sin förvåning öfver allt det underbarà, hvartill ban der blef vittne.
Salea med de tjugofyra fönstren tillvann sic isynnerhet sultanens beundran; men
mirkvirdigt föreföll det bonom, att ett af fönstren blifvit lemnadt ofulländadt.
Aladdin förklarade dock, att detta skett med flit, och att det varit bans afsigt att förunna
sulla sen äran att hafva fulländat salen och palatset. Denna förklaring upptogs med
mycken välvilja af sultanen, som gennst utdelade de till den ändan nödvändiga
befallningarna samt Ut kalla de skickligaste juvelerarne och guldsmederna i sin hufvudstad
för au fallinda konstverket.
Sedan sultanen intagit en läcker måltid och derunder haft tillfälle att ytterligare
beundra Sin mågs rikedom och prakt, anmäldes för honom de kallade juvelerarne och
guldsmederna, hvilka anbefalldes att fullborda det ofulländade fönstret i den stora
salen. De betraktade med noggrann uppmärksamhet de öfriga fönstren, som skulle tjena
dem till mönster, men förklarade, att de alla tillsammans icke kundo åstadkomma så
Btora och dyrbara ädelstenar, som erfordrades. Sultanen lät för dem öppna sina
förråder af ädelstenar, och nu började arbetet på fönstret; men efter en månads förlopp
var knappt hälften deraf fullbordad, ehuru sultanens och storvezirens hela förråd af
klenoder blifvit upprymdt. När Aladdin såg arbetarnes oförmåga att åstadkomma
hvad de åtagit sig, befällde han dem taga sönder alltsammans ocb återlemna
ädelstenarne åt deras egare; i stället kallade han lampans ande och tillsade honom att
fullinda fönstret, hvilket nu skedde i en handvändning.
Juvelerarne och guldsmederna begåfvo sig till sultanens palats, återlemnade
ädelstenarna och berlltade, huruledes Aladdin tvungit dem att förstöra det redan långt
framskridna arbetet. Sultanen begaf sig genast till Aladdin för alt ti]lspörja honom
sjelf om anledningen til) detla, hvilken arbetarne icke förmådde uppgifva, och Aladdin
gjorde ingen hemlighet af skälet dertill, eller att sultanen icke vore nog rik att kunna
bestrida så stora kostnader. Derefter visade han det fullfärdiga fönstret för sin
svärfader, hvilken utom sig af förvåning omfamnade Aladdin, kysste honom och utbrast:
min son, hvilken man är icke du, som kan uträtta så förvånande verk, förrän man
hinner vinda om en hand? Du har i hela verlden icke din like, och ju mer jag
lir känna dig, desto mer beundransvärd finner jag dig.
Stonreziren försökte visserligen förespegl* sultanen, att alla Aladdins
beundransvärda gerningar verkställdes medelst trolldom; men sultanen tillbakavisade alltid
sådana yttrandes såsom förestafvade af vezirens afund och harm deröfver, att bans sons
Äktenskap med konungadottern måst uppbärvas. Aladdin lefde imellertid i glans och
prakt, utdelade rika skänber och gjorde sig allmänt äjsfcad så vil uti sjelfva staden
som >på larötoygdeo j dess omgifningar, dit han ofta kom inder aina jagt färder. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
