- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / VII. Bandet /
167

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

167

Jag bade redan Unge varit bos den beskedliga bagaren, då en dag en qvinna
infann sig hos honom for att köpa bröd och bland de penningar, som hon betalade
derför, äfven lemnade ett falskt mynt. Bagaren begärde ett rigtigt i dess ställe;
men hon påstod, att myntet icke var falskt. De kommo i ordvexling, och tiU slut
sade bagaren: — att det myntet är falskt, kan till och med min bund se, fastän
han är ett osjäligt djur. — Dermed ropade han mig; jag hoppade upp på disken,
der ban bredde ut mynten för mig och tillsade mig att söka ut det falska. Jag
betraktade mynten, fan» det falska, lade tassen derpå och sköt det åt sidan för att
visa det för min husbonde. Denne blef ytterligt förvånad, och qvinnan gjorde icke
mer några invändningar, utan bytte ut det falska myntet mot ett rigtigt. Men så
snart bon gått, kallade min husbonde tillhopa alla sina grannar, berättade dem hvad
som skett och lofprisade min skicklighet. Äfven de ville pröfva mig och lade för
mig en hop falskt mynt, blandadt med rigtiga penningar; men alltid förstod jag att
skilja det förra från de sednare. Snart utbredde sig i bela staden ryktet om
bagarens hund, som kunde skilja falskt mynt från det rigtiga; nyfikenheten förmådde
folk att pröfva min skicklighet, och min busbonde fick snart så många kunder, att
han knappt kunde tillfredsställa dem alla. Han erkände ock för en och hvar, att
jag vore en verklig skatt för honom.

Nu bände sig en dag, att en qvinna, lockad af nyfikenbeten, likasom de andra,
kom till boden för att köpa bröd. Jag låg som vanligt på disken, och bon kastade
åt mig sex mynt, deribland ett falskt. Genast lade jag tassen på detta ocb såg på
henne; — ja, — sade bon, — detta är det falska; du bar icke misstagit dig. Hon
betraktade mig ytterligare med mycken uppmärksamhet, och äfven jag höll ögonen
på henne. Slutligen gick hon, men gaf, utan att bagaren märkte det, mig en vink
att följa efter.

Jag hade alltjemt grubblat på möjligheten att bli befriad från förtrollningen; den
uppmärksamhet, hvarmed jag betraktades af qvinnan, bade icke undgått mig; jag
fattade ett obestämdt hopp, att bon visste någonting om min olycka, och när hon
aflägsnat sig några steg ifrån boden, men då vände sig om och säg efter mig,
hoppade jag ned ifrån disken, medan bagaren vände ryggen åt mig, och sprang efter
henne. Hon gick några gator framåt, tilldess hon kom till sitt hus, der hon gick
in, men lemnade dörren öppen och sade till mig: — kom in; du skall icke ångra,
att du följt mig,! — Jag följde efter henne; bon låste porten ocb förde mig till ett
gemak, der en vacker ung flicka satt och stickade. Till henne sade gumman: min
dotter, här ser du bagarens vidtberyktade hund. Du vet, att jag alltid trott, det ban
varit en genom andras ondska förvandlad menniska, och i dag lyckades jag locka

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:22:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/7/0213.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free