Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’231
sårade bönom i skuldran, loj(p derpå in i det rum, der amman var, och slet henne i
stycken; men prinsen lit det ligga i sin vanmagt. Som jägarne visste, att lejonet var
I hålan, stMMe de stg vid dess öppning; då hörde de ammans och prinsens skri, men
etter en Stund var ailt stilla,"så att de tänkte: lejonet har dödat dem. Men de blefvo
dock stående " framför hålan, otfh så ofta lejonet ville klättra tipp, kastade de stenar
efter det, tilldess de sågo det sjunka till jorden; derefter steg den ena ned och
dödade det. Då fann jägaren den sårade prinsen och i rummet der bredvid den
döda amman, af hvilken lejonet redan hade ätit sig mätt. Han såg äfven de stora
förråder, som voro i hålan, underrättade sina kamrater derom och langade upp desamma
åt dem; sist tog ban äfven prinsen ur hålan och bar honom till sitt bus, skötte hans
sår och behöll bonom bos sig, eftersom han icke visste, hvilken han tillhörde. Också
kunde prinsen ej svara på hans frågor, emedan han ännu var helt liten, då han
lördes till hålan. Jägaren vann snart prinsens kärlek och upptog honom såsom sitt
eget barn, förde honom med sig på jagten och lärde honom rida. Prinsen var redan
i sitt tolfte år en ståtlig jägare, men utöfvade derjemte stråtröfvcri. En gång slöt
ban sig till ett röfvarband, som om natten öfverföll en beväpnad karavan. Lång var
kampen; men karavanen segrade slutligen och dödade många röfvare; äfven prinsen
föll sårad till jorden. Då han om morgonen vaknade och fann alla sina kamrater
döda, ville han resa sig upp och fly undan. Då mötte honom en man och frågade,
hvarthän han ville? Då prinsen berättade honom, hvad honom vederfarits, svarade
mannen: var blott tillfreds, din lyckas stjerna är uppgången, Gud bringar dig hjelp
genom mig; jag har en rik skatt, kom med och hjelp mig, jag vill gifva dig så
mycket penningar, att du för hela ditt lif skall hafva nog deraf. Han tog honom derefter
med sig till sitt hos ocb skötte bans sår, tilldess han Yar alldeles återställd.
Så snart prinsen tillfrisknat, lät mannen lasta två kameler -med allehanda
förnödenheter och begaf sig med prinsen på väg, tilldess de kommo upp på ett högt berg.
Då tog rnanben fram en bok och läste deri, men gräfde derefter ungefär fem fot djupt i
berget, tilldess ban stötte på en stor sten; denna lyfte han bort, och öppningen till en
håla visade sig. Han väntade litet, tilldess dammet skingrat sig, band derefter ett
rep otn prinsens höfter och lät honom stiga ned med en brinnande fackla i handen.
Då prinsen kommit ned i hålan, släppte mannen ned en korg, prinsen fyllde den med
guld, o«h den gamle drog opp den, tömde den och släppte derefter ned den till
prinsen, tiTMes* lastdjuren voro’ lastade. Men då prinsen åter väntade ett rep för alt
Mifva uppdragen igen, utskrattade mannen bonom, lade en stor sten Öfver öppningen
ocb g&h bort. Prrhsën visste ické hvad ban skulle göra, utan tänkte: hvilken bitter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
