Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
del varit betäckta af ofantliga jöklar (glacierer), långsamt framglidande massor
af is och snö, liknande det istäcke, som ännu trycker större delen af
Grönland. Allt efter som dessa ismassor smälte undan och drogo sig tillbaka mot
norr eller uppåt Alperna, der lemningar af dem ännu finnas qvar, kunde
menniskan utbreda sig öfver Europa. När denna s. k. istid slutade, kan väl
ännu icke bestämmas, men, utan fara att misstaga sig, synes man kunna räkna
denna tidpunkts afstånd från Kristi födelse åtminstone i årtusenden. Det
oak-tadt hafva talrika fynd bevitnat menniskans tillvaro i vestra Europa — i det
nuvarande Frankrike, i Belgien, England m. fl. länder — redan under denna
aflägsna period. Säkerligen hade emellertid menniskor mycket långa tider
lefvat i vestra delen af Europa, innan vårt land blef beboeligt, och innan
den, såsom det synes, hufvudsakligen utmed Atlantiska hafvets kust sig
utbredande befolkningen hunnit framtränga hit.
De äldsta med säkerhet kända spåren af menniskan i Skandinavien äro
att söka bland de under namnet kjökkenmöddingar (afskrädeshögar) kända
fornlemningar, som i betydligt antal påträffats i Danmark, och som under de
sista årtiondena ådragit sig stor och välförtjent uppmärksamhet.
Dessa kjökkenmöddingar, hvilka hufvudsakligen bestå af qvarlefvor från
de äldsta invånarnes måltider, hafva på étt i högsta grad oväntadt sätt låtit
oss få en inblick i det dagliga lifvet under denna första, för årtusenden sedan
slutade period af Nordens kulturhistoria. De visa oss ett folk, som for sitt
uppehälle var helt och hållet hänvisadt på jagt och fiske, och som i många
afseenden var närmast jemförligt med de lägst stående bland de vilda folkslag,
hvilk^ europeerne lärt känna i den Nya verlden.
Hufvudmassan af kjökkenmöddingarna består af ostronskal och skal af
andra, äfven i våra dagar till föda använda muslor; bland dem ligga
inblandade en mängd ben af fiskar och fåglar, samt af flere sådana däggdjur som
ända till senaste tid varit jagtens mest eftersökta föremål: kronhjortar, rådjur,
vildsvin, bäfrar, skälhundar, uroxe, björn, räf, varg, lo, mård m. fl. Märkvärdigt
nog saknas renen nästan fullständigt, hvilket djur i vestra Europa förekom i
stor mängd under vissa delar af den äldsta stenåldern. Hos det folk, som
lemnat dessa minnen efter sig, har hunden tydligen varit det enda husdjuret.
Bland qvarlefvorna efter födoämnena träffar man dessutom de af kol
ännu betäckta, af några stenar löst; hopfogade eldstäderna, samt en mängd
groft slagna, oslipade verktyg af flinta, bitar af grofva lerkärl, redskap af ben
och horn m. m.
Visserligen har man på flere ställen i Sverige gjort fynd som påminna
om de nu beskrifna kjökkenmöddingarna deruti, att de till stor del bestått
af qvarlefvor efter födoämnen; men de hafva alla, så vidt de hittills äro
kända, visat sig tillhöra helt andra tider än den äldre stenåldern.
Om det än, som jag redan antydt, synes vara sannolikt, att
Skandinaviens äldsta befolkning hitkommit från sydvest, följande Atlantiska hafvets
och Nordsjöns kuster, och att således det nu varande Danmark blifvit något
tidigare taget i besittning af menniskan än södra delen af Sverige, få vi dock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
