Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lerna, hvilka såsom de enda samtida i allmänhet måste tillerkännas vitsord
framfor Saxes och isländarnes några hundra år senare nedskrifna berättelser.
En vesterländsk författare omtalar, att Björn Jernsida vid midten af
800-talet blifvit förjagad från sitt fädernesland Danmark af fadern >Lothroc>
(utan tvifvel misstag for Lodbrok) och sänd på vikingatåg med sin
fosterfader Hasting. År 851 kommer han till Frankrike och härjar i detta land
under många år, hvarefter han framtränger till Medelhafvet, eröfrar staden
Luna i Italien, vänder tillbaka år 862 och dör i Frisland.
Få och stridiga äro uppgifterna hos de nordiska forfattarne om
komm-garne i Svitiod under 800-talet. Men just vid denna tid börjar ett säkrare
ljus falla öfver Sveriges historia genom de samtida, till våra dagar lyckligtvis
bevarade berättelserna om de försök, som under nämda århundrade gjordes att
utbreda kristendomen i Sverige, för hvilka försök vi i det följande skola något
närmare redogöra. Här bör endast nämnas, att, då Ansgar första gången
(omkring år 830) kom till Sverige, hette svearnes konung Björn. Någon tid
derefter omtalas en annan konung Annnd som föijagas och återkommer med
dansk hjelp, och vid Ausgars andra besök i Birka (på 850-talet) herskade der
en konung Olof. Man har fäst uppmärksamheten på likheten i namn mellan
dessa tre konungar och de under följande tid regerande, historiskt kända
sveakonungame Björn, dennes son och sonson Olof samt den senares son
Anund. Emedan namnen ofta gingo i arf inom ätten, kunna vi måhända i
denna likhet se en antydan derom, att de på Ansgars tid lefvande konungame
hörde till samma ätt som Olof Skötkonung.
Af berättelsen om Ansgars resor och verksamhet i Sverige framgår med
hög grad af sannolikhet, att både svear och götar då lydde under samma
välde. Om några sjelfständiga götakonungar funnits, hade nämligen Ansgar
under sin fård genom deras länder på vägen till det i Mälaren liggande
Birka utan tvifvel åtminstone någon tid stannat vid deras hof; men ej ett
ord nämnes om något sådant. Vid denna tid omtalas äfven af isländarne en
jarl i Götaland, hvilket likaledes antyder, att der ej längre funnos
sjelfständiga konungar. Denna åsigt om att hela Sverige redan under förra
, hälften af 800-talet var en politisk enhet bekräftas äfven af en fullt trovärdig
uppgift från århundradets slut, enligt hvilken Bleking, Möre (en del af det
nuvarande Kalmar län), Öland och Gotland då hörde till Sverige.
Mellan storleken af vikingatidens Svitiod och af det nuvarande
konungariket Sverigé var det dock en stor skilnad, emedan Skåne och Halland lydde
under Danmarks och Bohuslän under Norges konung, under det att
besittningen af Dal och Vermland var ett tvistefrö mellan Sveriges och Norges
konungar, samt stora sträckor i Norrland ännu voro obygda eller innehades
af de oberoeude lapparne, som der ströfvade kring utan att fråga efter
sveakonungens bud.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
