Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi hafva af (let föregående sett, att Norden under de sista århundradena
af sin hednatid stod i liflig förbindelse med de flesta andra länder i Europa.
Talrika äro äfven de minnen som i Sverige tala om denna förbindelse med
främmande länder, både om vikingens krigiska fård och om handelns fredligare värf.
Såsom redan är antydt, voro Sveriges inbyggare på den tid, då nästan
hela dess nuvarande vestkust var dansk eller norsk, visserligen genom landets
läge förnämligast hänvisade på samfärdsel med länderna vid Östersjöns södra
och östra kuster. Men att äfven det gamla Svitiod stått i både krigisk och
fredlig förbindelse med länderna i vestra Europa, i synnerhet med England,
visas af mångfaldiga förhållanden.
I Upland och Gestrikland, i Vestmanland, Södermanland, Östergötland
och Småland finnes ännu ett stort antal runstenar, som äro resta till minne af
män hvilka farit till England. Så sitter i Gamla Upsalas kyrkomur en
runsten, som »Sigvid englandsfarare» låtit rista öfver sin fader. Sigvid hade
således kommit lyckligen tillbaka från sin fård. Om andra är det deremot
uttryckligen sagdt, att de dött i England. Detta berättas om en man från
Hjelstads socken i Upland, om en annan från vesteråstrakten, om en Sverre
från nyiöpingstrakten, om Toke från Kaga
socken i Östergötland, om Tore från Berga
socken i Finveden (Småland), m. fl.; åt alla
dessa restes minnesstenar, hvilkas runinskrifter
omtala förhållandet.
Vid Kolstad i Häggeby socken, Upland,
finnes en runsten ristad af två söner öfver deras
fader Gere, »som vester satt i tingalidet».
Härmed afses utan tvifvel den under namnet
tin-galid eller tingmannalid kända legohär af nordbor, som konungarne i
England underhöllo under en stor del af det elfte århundradet. Tingmannalidet
uppsattes af konung Ethelred år 1010, fick stor betydelse under Knud den
stores tid och upplöstes vid eller kort efter midten af samma århundrade.
Tillägget »Gud hjelpe hans själ» visar, att de som ristat stenen voro döpta.
I Össeby socken, Upland, har man vid Väsby nyligen funnit en runsten med
följande märkliga inskrift: »Åle lät resa denna sten åt sig sjelf; han upptog
åt Knut skatt i England. Gud hjelpe hans själ.» Med Knut menas utan
tvifvel den nyssnämde konungen.
En runsten vid Rösås i Näfvelsjö socken, Småland, är rest till minne
af en Gunnar, hvilken af sin broder blef lagd uti en likkista af sten i Bath
i England.
Ännu talrikare minnen af färderna till nämda land hafva vi i de
mång-tusende anglosachsiska mynt från vikingatiden som hittats i svensk jord.
Man har nu närmare kännedom om åtminstone 20 000 sådana i vårt land
under de sista hundra åren anträffade mynt, alla af silfver. Ett säkerligen 1
1 Inskrift: Æthelrred rex anglo[rum] — Leofric mo[netarius] o[n] Lvnd[ene]
(Ethelred anglemes konung — Leofric myntmästare i London).
349. Anglosachsiskt silfvermynt slaget
för konung Ethelred i London1.
Upland. 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
