Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Det är icke vanskligt", svarade David. "Men jag fruktar
att eder närvaro snarare skall öka än minska hans olycka."
"För mig till honom!" sade spejaren kort, i det han doldt
sitt ansikte under björnhuvudet och hastigt lämnade hyddan.
Det hus, vari Uncas hölls fången, låg mitt i byn och det var
därför omöjligt att närma sig honom obemärkt. Falköga tänkte
ej heller på att hålla sig dold, ty han kände sig ganska säker
i sin förklädnad och skyddades dessutom av nattens mörker.
Han begav sig den närmaste vägen till hyddan i vars närhet
stodo fyra eller fem indianer på vakt.
Då de sågo Gamut, ledsagad av en person i deras mest ansedde
trollkarls väl bekanta förklädnad, gjorde de villigt plats
åt dem, men tycktes ej böjda att gå sin väg. Gamut hade emellertid
på vägen fått en del förhållningsregler och han följde dem
med en dristighet, som väckte Falkögas förvåning.
"Delawarerna äro kvinnor", sade David till huronerna. "Vilja
mina tappra bröder höra hur den raske hjorten beder
om kvinnokjorteln? Viljen I höra honom gråta och jämra sig
vid tortyrpålen?"
Ett förnöjt "hugh" ådagalade hur välkommet uppfyllande!
av ett sådant löfte skulle vara indianerna.
"Nåväl", fortfor David, "mina bröder måste gå litet mera
avsides, så skall min vise ledsagare andas på fången."
Huronerna växlade inbördes några sakta ord, varpå de drogo
sig något tillbaka från ingången till hyddan och vinkade åt
medicinmannen att han kunde träda in. Denne blev dock
sittande och brummade missbelåtet.
"Den kloke mannen är rädd, att hans andedräkt skall beröra
mina bröder och likaledes betaga dem modet, fortfor David.
"Mina bröder måste gå längre tillbaka."
Huronerna lydde, då de ej kunde tänka sig ett hårdare öde
än det varmed de hotats, och gingo så långt bort, att de ej kunde
höra något av det, som talades i hyddan, men ändå kunde hålla
ett vaksamt öga på ingången. Till freds med huronernas foglighet,
lämnade björnen nu sin plats och gick in i det inre av
hyddan. Det var stilla och mörkt därinne. Endast de falnande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
