- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
70

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3) Den moderna kvinnan på scenen: Eleonora Duse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

mer än tillräckligt på alla teatrar och på alla språk, sedan
vi lärt oss att se och tänka, och till och med förr, ty
det är något så när den hittillsvarande skalan af
kvinnotyper, sådana de blifvit uppfattade och framställda af så
väl stora som små skådespelerskor. Men i just denna
skala och i dessa samma roller inlägger Eleonora Duse
någonting, som hittills på tiljan endast fått vara en bisak,
som i den »stora konsten» blott var ett strupkonststycke
och i den lilla konsten endast en välkommen krydda, men
som hos henne blir den sträng, på hvilken hela hennes
framställning vibrerar; hon gör det till grundton och inne.
börd i alla sina roller, hvilka utan detta ej skulle äga
någon mening alls. Hon ger sig åt mannen med den
mogna kvinnans innerlighet, med det hela, fulla
kvinno-väsendets skälfvande, ångestfulla innerlighet, som grufvar
sig för den tomma ensamheten, som vill sammansmälta
med och finna sig själf i den älskade, och som med en
rysning känner, att människan alltjämt endast förfogar öfver
ögonblick, att man ej kan räkna på någorl varaktighet i
lyckan, ty vi simma på ett outgrundligt haf mellan
gårdagen och morgondagen, och vår tomma längtan är icke
så orolig som vår ångestfulla bäfvan, vårt feberaktiga
lyssnande under lyckans ögonblick.

Det, som Eleonora Duse spelar, det är ovissheten.

I denna tonart är hela hennes konst stämd.
Ovissheten — detta, att man ingenting vet, ingenting besitter,
ingenting förmår, att allt är en slump och hela lifvet
någonting oberäkneligt, en fortsatt kedja af tillfälligheter,
denna rädda osäkerhet, som står som en så fullkomlig
motsats till »orsak» och »verkan» i den gamla, på gud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:45:45 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mohrkstp/0070.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free