- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
79

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3) Den moderna kvinnan på scenen: Eleonora Duse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

kadaver. Någonting »underbart* kan härvidlag naturligtvis
icke komma i fråga. Jo! Det underbara skulle vara, om
den lefvande människan blefve förryckt och återvände till
kadavret.

Lika egenmäktigt som med texten till »Nora» umgås
Eleonora Duse med texten till alla sina roller. Där man
kan följa henne — detta är ju likväl blott undantagsvis —
märker man, huru hon gör sig den underdånig, huru en
annan varelse stiger fram ur de skrifna orden, en varelse,
på hvilken författaren icke alls tänkt, och som han i de
flesta fall icke alls skulle kunnat forma sä enligt sin egen ’
lifsåskådning och egendomlighet — en varelse, som är
mera kvinna, och kvinna i djupare bemärkelse, än
världsdamerna i Ibsens och Särdpus dramer, en varelse som är
mycket mera enkel än den i texten gifna, men på samma
gång äfven mycket större. Eleonora Duse är icke någon
dialektiker såsom Ibsen och Sardou äro det, allt detta,
alla dessa utanverk, hela detta förståndsraffinemang angår
henne icke. Det är icke alls skrifvet för henne. Hon
uppfattar sin roll genom sin instinkt, genom sin säkra,
fina, ofelbara kvinnoinstinkt — och hennes instinkt är
liktydig med henne själf, och hvar och envaf hennes roller
är hon själf. Hon skiftar icke mycket, hon är icke någon
naturalist, som plockar ut oräkneliga små drag och
hopfogar dem till en personlighetsmosaik, hon är sann ända
till hänsynslöshet, men hon är icke sann på ett objektivt
sätt, den ena gången så och den andra gången annorlunda,
alltjämt olika efter de olika rollerna. Nej, hon är blott
sann som den människa, hvilken har mod och stolthet
nog för att gifva sig fullt och helt som hon är. Hon

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:45:45 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mohrkstp/0079.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free