- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
84

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3) Den moderna kvinnan på scenen: Eleonora Duse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hon står där, liten och smal och förvirrad och stammande.
Då kör han henne på porten, midt i natten, och knappt
påklädd. Och denna kvinna, som jagas bort från hem och
barn, och som har fått lida den dödligaste smälek i den
råaste form, växer nu plötsligt och blir stor och stel; gent
emot denna grymhet försvinner hennes eget fel, och med
en röst, som är skroflig och hes liksom ett djurs, hvilket
sätter sig till motvärn, tillropar hon honom sitt »fege
stackare!» och går.

Många år hafva förflutit. Vi återse nu Odette som
täckmantel för en spelsalong, icke som en kokott ur stora
världen utan som en afmagrad, åldrad kvinna, som
förlorat alla sina illusioner, och hvilken mannen nu uppsöker
för att afköpa henne sitt namn, äfven han åldrad och tärd
af sorg liksom hon. Men hennes sätt bär ännu samma
prägel: den öfver all måtta sårade kvinnans; allt står ännu
lika tydligt för henne som om det skett dagen förut utan
att vara bortglomdt eller mildradt af tiden. Hon behandlar
så väl sig själf som honom med ett trött, liknöjdt förakt,
men hennes röst är skroflig och hes och liksom halfkväfd
af en inre rörelses kramp, och hon ger sig luft i toner,
lika hemska som ett vilddjurs rytande.

Därpå kommer sista akten — återseendet med
dottern. Hon uppträder påklädd och till utseendet som en
sorgtyngd, mångårig änka; hon stapplar, så att hon knappt
kan hålla sig upprätt, men har den fixa idéens hårda glans
i blicken, och rusar fram mot dottern med en egensinnig,
sjuklig brådska — då ser hon den friska, oskyldiga flickan!
Hon gripes af blygsel och drar sig så till sägandes in i
sig själf med en skygg, tafatt rörelse. Hon talar, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:45:45 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mohrkstp/0084.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free