- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
85

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3) Den moderna kvinnan på scenen: Eleonora Duse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

osäkert och förläget; hon drar upp axlarna och hennes
rygg böjer sig i namnlöst bryderi; hon trycker de oroliga,
magra händerna intill sig, på det att de icke må smyga
sig fram till dottern. Och flickan talar om sina minnen och
visar sina souvenirer, spelar moderns älsklingsstycke och
talar om den »kära hädangångna». Då börjar ioom denne
man och denna kvinna någonting klinga, som aldrig rört
sig hos dem så länge de lefde tillsammans, mänsklighetens
etikla grundton, som samtidigt och på samma sätt
vibrerar inom dem bägge. Och han och hon sitta och gråta
hvar för sig, långt från hvarandra. Och därpå omfamnar
hon flickan med detta uttryck i dragen och detta
skälf-vande i armarna, som icke låter spela eller härma sig, som
endast den kvinna äger, som själf varit mor, och hon
dricker sig otörstig genom anblicken af sitt barn och
smeker henne med ångrande, brännheta händer, och hon
betraktar henne och drager hennes spetsar till rätta och
kan icke sluta upp med att med sina händer vidröra denna
älskade gestalt, och hon blir därunder alldeles stilla.
Alldeles stilla, liksom om hon lidit slut. Och då hon går
förbi mannen, griper hon i smyg efter hans motsträfviga
hand med ett försök att kyssa den. Därpå sliter hon sig
lös. Och i det hon går ut, öfvermannar rörelsen henne
så, att hon icke kan behärska sig utan rusar bort.

Det är de svåra rollerna, som Eleonora Duse lägger
an på. I »La locandiera» var hon hvarken mer eller
mindre än en vanlig skådespelerska, och den retande dialogen
i »Låtom oss skiljas», och i »Francillon» har för litet
gemensamt med hennes natur. Till och med i
»Kamelia-damen» spelar hon liksom under ett tvång. Denna lätt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:45:45 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mohrkstp/0085.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free