- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
177

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6) Ett tidens offer: Sonja Kovalevsky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

alla små drag, i allt det sönderstyckade och sönderrifna
1 hennes så ändamålslösa lif, som hon lefvat under fullt
ångtryck, ett barn af sin tid och en typ för det, som
tidsriktningen skapat af kvinnan: fåfängt ett snille, fåfängt en
kvinna, sora jäktat sig till döds för att nå mål, bakom
hvilka tomheten stod, som försmäktat inför lifvets
skåderätter, dödstrött och full af fruktan för döden, som dött,
emedan själfuppehållelsens puls ett ögonblick afstannat, som
begrafts under nekrologer och blifvit bortglömd för den
första, bästa nyheten. Men bakom allt detta står hon själf,
hon, som varit och som ständigt förblifver en lifskraft så
glödande och vulkanisk som själfva jordens innandöme,
helt kvinna och mer än kvinna och liksom utanför kvinnan.
En hjärna, som lösslet sig från sitt kön och tänkte på egen
hand, men som åter absorberades af könet och blef könet
underdånigt; en själ, full af mystik, som kände världsalltet
i sin lilla kropp, men som åter från denna lilla kropp gick
ut i världsalltet; ett kortvarigt medvetande utåt, som lät
vilseleda sig af tidens tankar, men med ett inre
medvetande, som i skaldeåskådning fasthöll tingens eviga anlete
i sina organ som kvinna och ej lät det stiga upp i den
från kroppen lösryckta, i rymden sväfvande hjärnan. En
konungslig kvinnoande, som mättade hundratals tiggare vid
sitt bord, som gaf sig åt alla, men uppenbarade sig för
ingen.

När hon räckte någon handen, berättade Ellen Key för
mig, kändes det, liksom om en liten fågel med flaxande
vingar och flämtande bröst smög sig in i handen och
ut igen med ett ryck. Och Hilma Strandberg, en på
den tiden utmärkt lofvande författarinna, men som
Kvinnor. 12

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:45:45 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mohrkstp/0177.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free