- Project Runeberg -  Bidrag till mordets psykologi : kriminalpsykologiska studier /
172

(1925) [MARC] Author: Andreas Bjerre
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skenliv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kriminalpsykologiska feluppfattningar, som uppkomma genom att man under de brottsligas handlingar inlägger normala eller genomsnittsmänskliga drivkrafter eller motiv. Ånger i etisk mening finner man, enligt min erfarenhet, som jag i den här närmast föregående studien utvecklat, överhuvudtaget aldrig bland grova brottslingar. Och att en brottsling, som står inför inga andra alternativ än döden eller livstids straffarbete, genom erkännande i viss mån frivilligt (ty några absoluta bevis existera ju icke i verkligheten) skulle påtaga sig ett av dessa straff, blott därför att han blivit intellektuellt övertygad om att domstolarna funnit bevisen emot honom fällande, är helt enkelt en psykologisk omöjlighet: han skulle ovillkorligen in i det sista hoppas på att någonting alldeles oväntat skulle omöjliggöra domen, t. ex. nya (naturligtvis falska) vittnesmål eller andra bevismedel till hans fördel, tvekan hos domarna inför hans enständiga nekande, att man kommit till insikt om att han handlat i nödvärn eller åtminstone av ädla motiv o. s. v., och med varje brottslings självbedrägeriskhet skulle han finna tusen sinom tusen liknande anledningar till förhoppningar att slutligen segra i sitt nekandes kamp emot straffet; en dödsdömd mördare kom under ett av våra samtal kort efter benådningen att berätta mig, att han aldrig ett ögonblick trott att dödsdomen varit allvarligt menad, utan hela tiden »förstått att den blott varit en demonstration», d. v. s. att det från början varit avtalat mellan regeringen och högsta domstolen att han icke skulle bli avrättad, men att högsta domstolen skulle döma honom till döden för att lugna den enfaldiga allmänna opinionen, som i hans fall krävt lagens strängaste straff.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 12:38:01 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mordpsyk/0174.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free