Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - III. Bernhard Elis Malmström - IV. Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
man tänka sig, att denna kärlek allvarligen pinat honom
och fyllt honom med sin ljufhet och sin smärta. Vanligen
finnes det icke mera verkligt stoff i Malmströms diktning.
Hans originalitet ligger också uteslutande i det
musikaliska, i formen. Han har ett bestämdt, för honom
egendomligt anslag. Ett underbart välljud genomströmmar hela hans
diktning, en blek, skär stämning mänger sig med orden och
fängslar läsaren. Men efter något djupare innehåll, efter
något omedelbart och mänskligt gripande söker man
förgäfves. Hans poesi är alexandrinsk: poesi öfver poesien.
Detta omdöme gäller om det mesta af Malmströms
diktning. Är det t. ex. icke egendomligt att en följd af disticha
som i dikten Thorvaldsen på sin tid kunnat väcka så stor
beundran? Hela maneret var ju redan då så utskrifvet och
tankarne äro sannerligen föga egendomliga. Det hela är
slickadt, kallt och liflöst. Det år med Malmström som
efter-romantiken i själfva verket börjar i vår litteratur.
Utmärkande för denna tids Uppsalaskalder är således
deras brist på verklighetssinne; de stå icke i djupare
kontakt med lifvet. Traditionerna hade ännu för stark makt i
den lilla universitetsstaden, där Atterbom och Geijer ännu
gingo lefvande ikring. Det fanns ännu icke plats för eller
behof efter en ny skaldegeneration, och liberalismen, tidens
stora rörelse, trifdes icke riktigt däruppe. Det behöfves tid,
innan nya strömningar nå till Uppsala, detta Sveriges Moskwa,
men till gengäld dö de aldrig ut, om de blott en gång
kommit riktigt inom tullarne. Det är traditionernas stad.
Det var framförallt i Stockholm som de nya, för tiden
karaktäristiska skalderna skulle uppstämma sin sång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
