Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - IV. Fredrika Bremer. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fattning af kristendomens förhällande till individen och folket.
Toleransens idé kom småningom att stå klar för henne. Redan
1842, då på svenska utkommit en populariserad bearbetning af
den tyske forskaren Strauss’ angrepp på åtskilliga kristna
grunddogmer, var hon emot att dessa åsikter, hvilka hon
dock ogillade, skulle undertryckas på våldsam väg, såsom
man då försökte i Sverige, i det att skriften beslagtogs. Och
efter vistelsen i Amerika, dår hon sett hvarje människa fritt
dyrka Gud efter sitt skön, tog hon obetingadt sektvåsendet
i försvar och drömde om en fri och allmännelig kyrka, i
hvilken hvar och en skulle hafva rått att tillbedja Gud på
sitt sätt. Det var denna framtidskyrka, hon trodde sig hafva
funnit i Vinets frikyrka, men när hon fick se den på
närmare håll, visade sig äfven den för snäf. »Min fria kyrka,
min framtidskyrka är den icke; därtill är den för exklusiv
och för stillastående, för mycket bunden vid bokstafven ännu.
Min kyrka, den jag tror uppå, den jag söker, ja den, i hvilken
jag redan i djupet af min själ lefver och tillbeder, år en, uti
hvilken skiljaktigheter i vissa dogmer och former icke
åtskilja dem, som äro förenade i samma högsta kärlek. Min
kyrka år den, i hvars högkor Fénelon och Channing, Fran^ois
de Sales och Hermann Francke, Hildebrand och Luther,
Washington och Vinet, Sankta Birgitta och Florence Nightingale
må bedja och lofsjunga tillsammans; ja, ur hvars vida
tempelgångar ingen är utesluten, som allvarligen sökt och älskat
det högsta goda, denne må nu heta Lao-tseu, Soroaster,
Budda, Sokrates elier Spinoza!... Hvaije annan kyrka är
mig för trång och motsvarar icke protestantismens idé.»
Med åren fick hon således en allt liberalare uppfattning
af kristendomen och dess förhållande till människorna.
Betecknande för hennes sista ståndpunkt är det bref, hvilket
bon efter utgifvandet af Bibelns låra om Kristus tillsände
Viktor Rydberg. Hon uttalar i detsamma sin sympati och
beundran både för författaren och hans arbete och betonar,
att hon i mycket öfverensstämmer med honom, men så långt
som han kunde bon dock icke gå.
Utom dessa filantropiska, religiösa och
kvinnosaksin-tressen sysselsatte bon sig under dessa sina sista år
hufvudsakligen med att redigera sina resebeskrifningar.
Efter hemkomsten från den amerikanska resan
publicerade hon i bokform de bref, hvilka hon angående den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
