Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romanen - X. August Blanche
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mot vårt lands tryckfrihet? Når vår Herre sagt: varde ljus,
må ingen, icke ens en professor, försöka säga: varde mörker.>
Ett knytnåfslag träffade August Blanche, och han föll, men
Geijer uppvaktades med sång af studenterna.
Sådan var den unge Blanche, som 1838 återkom till
Stockholm. Hans tjänstemannabana blef icke heller lång.
Hans lifliga och lättrörda natur hade redan tagit för starkt
intryck af tidens frihetsrörelser. I det Herrans året 1838
bidrog han till den flod af tryckalster, som de politiska
händelserna och »tidningskäbblet» affodde med ett par
pamfletter i den skämtsamma stilen: Publiken och tidningarne
eller den rysliga tuppfåktningen samt Rabulisterna. Därefter
inträdde han i redaktionen af Freja, en mindre tidning, hvars
politik sköttes af Argus-Johansson och som föröfrigt bland
sina pennor räknade flera unga litteratörer, G. H. Mellin,
Kjellman-Göransson, Karl af Kullberg, Theodor Sandström
o. s. v. Det var närmast ett moderat-liberalt organ, som
försökte gå en medelväg mellan Aftonbladet och Svenska
Minerva. 1839 blef Blanche tidningens hufvudredaktör,
hvarmed han fortsatte till 1842, då den bekanta scenen — det
så kallade Almqvistska dådet — mellan honom och
Almqvist på grund af en föregående polemik gjorde honom trött
på journalistiken. Han ångrade sedan dessa fyra år, som
han bortkastat på tidningsskrifveri.
Därpå vände han sina blickar mot teatern, och under
några år framåt skapade han med vanlig lätthet en hel
följd af stycken. År 1843 debuterade han med Positivhatareny
som blef en stor succés. Man har nu något svårt att förstå
hvarför, men den svenska teatern hade länge varit utan
inhemsk repertoir. Hår fann man ett stycke, som, äfven om
det var en bearbetning af ett utländskt, dock af Blanche
behörigen försetts med nödig lokalfärg. Åtskilliga
stockholms-typer, en konglig sekter, en källarmästare m. fl., gjorde hår
sin entré. Under några år framåt levererade Blanche nu
mer eller mindre originala teaterpjäser, än uppsluppna, ån
melodramatiska och historiska. 1845 Stockholm—Vesterås—
Upsala. 1846 Engelbrekt och hans dalkarlar och Jårnbåraren,
1848 hans bästa stycke, farsen Ett resande teatersällskap.
1850 Döden fadder. 1 alla dessa stycken komma hans stora
kvickhet och förmåga af liflig replikbehandling honom
till godo.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
