Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterromantik - I. Efterromantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ackompanjemanget till det hedersamma borgerskapets
förlustelser utgöres af Strauss’ berusande valser och Offenbachs
uppsluppna och lättfardiga melodier. Sköna Helena och kung Me*
nelaus, kokotten i sin apoteos och konungen i sin borgerliga
travestering, dansa sin sprittande cancan från det ena hörnet
af Europa till det andra. Och endast på afstånd ser man
arbetarnas svarta hopar samla sig till allt tätare skaror och hör
det hotande skramlet af vapen och hastiga, taktfasta steg af
marscherande soldater. Det är de preussiska örnarna, som
anrycka!
Så ungefar gestalta sig äfven förhållandena i Sverige.
De första åren efter Oskar den förstes tronbestigning hade
varit en period af reformer. Men efter Marsoroligheterna
och sedan konungens hälsotillstånd försämrats, inträdde ett
afbrott. Emellertid mognade långsamt under femtiotalet
representationsreformen, hvilken, alltsedan Richert och
Anckarswärd 1830 framlade sitt förslag, haft sin plats på det liberala
programmet och lifligt debatterats. Men det var först De Geer,
som fann den praktiska lösningen af frågan, hvilken
tillfredsställde alla partier. År 1865 tog den svenska adeln, som,
trots allt hvad man sagt, långt fram i seklet utgjort det
intelligentaste och mest framsynta elementet i staten, halft
frivilligt, halft därtill nödd och tvungen, sitt afsked som stånd
från den politiska skådebanan. Därefter blef det tredje
ståndet det härskande. Detta tredje stånd var emellertid icke
detsamma som i de stora europeiska länderna. Det var icke
den välmående, hufvudsakligen af köpmän och industriidkare
bestående borgareklassen, utan de själfagande bönderna, som
nu kommo till makten, något som allt tydligare visade sig
under sjuttiotalets första år, då ännu det så kallade
intelligenspartiet sökte göra det rangen stridig. Bondeståndet har sedan
alltjämt satt sin afgörande prägel på den svenska politiken.
I litteraturen afstannade under dessa år så godt som
all rörelse. Under hela femtiotalet är det väl knappast mer
än en skönlitterär författare af betydenhet som tillkommer:
Viktor Rydberg. Det är en verklig afmattningsperiod i vår
litteratur. Vi hafva redan sett, huru året 1848 i flera
författares lif betecknar nästan afslutningen. I hvarje fall
ut-märkte sig denna tid icke för nya ansatser af någon art.
Man fortsatte endast i de gamla spåren.
Nya intryck kunde man icke heller gärna hämta från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
