Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Efterromantik - I. Efterromantik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
het öfver hans diktning som öfver de stora skaldernas i början
af seklet Därtill voro denna tids idéer redan för utnötta och
dess konståskådning för gammal och schablonmässig. Men
det är dock i denna krets af stora och harmoniskt utbildade
naturer, som han har sin plats.
Han hade en lång och hård väg att vandra, innan han
slutligen nådde fram till erkännande. Student blef han sent
och stannade kort tid vid akademien sin rika och
omfattande bildning förvärfvade han därför så godt som
uteslutande på egen hand. Småningom genomlöpte han och
försökte han sig på hart när alla områden af tidens vetande.
Han var filolog, mytolog, kulturhistoriker, filosof,
religionshistoriker o. s. v. Dessutom verksam som tidningsskrifvare,
romanförfattare, föreläsare och skald.
Viktor Rydberg har sina rötter djupt nere i
nyromantiken och äfven hans lif och diktning bekräfta således hvad
jag ofvan framhållit, att hela denna tids diktkonst i viss
mån år ett återupplifvande af stämningarna från seklets
början. Singoalla, kanske hans yppersta poetiska verk, säkert
i hvarje fall det som vittnar om den största fantasistyrkan,
är helt nyromantiskt till anda och stämning, och i flera af
hans dikter liksom i hela hans världsåskådnings dragning åt
en viss byzantinsk asketism erinras man om Stagnelius
och hans nyplatonism. Rydberg var i djupet af sin själ
mystiker och drömmare men samtidigt af en skarpt
rationalistisk läggning. Det är just denna dubbelhet i hans natur,
som så mäktigt drifver honom att syssla med alla arter af
mysticism och magi, studier, hvilka inleda och förbereda hans
religionshistoriska forskningar; men alltid upplöser hans
förstånd dessa drömbilder, utan att de dock helt förlora väldet
öfver honom själf. Han erinrar i icke ringa mån om
amerikanaren Poe, som han säkert tidigt lärt känna. *
Utåt skulle denna drömmare icke på långt när varit så
verksam och fruktbar som han blef, om icke den praktiske
vännen Hedlund stått vid hans sida och drifvit på. Nu var
det hans lycka, att han så långe kom att syssla med
tidnings-skrifveri, utan att likväl detta fick tillfälle att slita ut honom.
I stället mognade han långsamt och i tysthet till större dåd.
• Hedan i hans första toljetongsroman, Vampyren (1847), har inan ett
motiv, som troligen hänvisar på bekantskap med roe, nämligen en apa som
med en rakknif mördar en människa. Jämför Poes Mordet i Rue Morgne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
