- Project Runeberg -  Mot aftonglöden /
131

(1944) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tal vid en gammal fiskares grav

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att beakta i en tid då lättfången vinning tycks vara
på väg att segra över arbetets ära och välsignelse.
Jag sade »tycks», ty jag tror att bättre tider stunda
och att människorna var och en i sin stad så
småningom åter komma till insikt om arbetets och icke
listens, förslagenhetens och lättjans berättigande. Ty
vi människor äro skapade att arbeta och att njuta
arbetets frukter och glädje.

Johan Söderman var en havets arbetare som sig
bör i vår skärgård. Och han kunde sitt yrke, sina
yrken. Han kände skärgården och var mannen att
reda sig själv om det gällde. Den som sett honom
lägga sina skötar ensam och ta upp dem ensam i
storm med hjälp av sin stolta tro på kunnighetens
välsignelse, med hjälp av sin sundhet, sina sega
muskler, sina tänder, om det behövdes när brisarna
svärtade havet och skummet rök över hans eka, den
skall alltid minnas honom som en karl för sin hatt,
som en föresyn för senfödda släkten, en man, för
vilkens minne ungdom och ålderdom böra buga sig
och fatta föresatser i ädel mening.

Jag känner honom sedan snart en människoålder
och för mig står han som en symbol av den
vackraste svenskheten, den ärliga, som icke av något
låter sig bestickas. Hans ljusa lynne, färdigt till
gott och förnämt skämt, till djupa samtal mellan
ärliga män, till tro på mänsklighetens väg fram
till klokhet och godhet genom krig och kriser, hans
sinne för naturens skönhet, för den poesi, som trots
allt lever bland oss här ute, alla dessa egenskaper
hade han fått och var tacksam för gåvan, en
tacksamhet som han ofta gav uttryck åt under sena

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:30:29 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/motaft/0131.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free