Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Spöket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag tror att Engström är tokig med sina
spöken och stollerihistorier! Nej, nu talar vi om annat!
Nu ska vi dricka romtoddy — jag har ett krus som
står orört i skåpet — jag köpte’t i Kingston för trettio
år sen när jag seglade med gamla Esperanza. Det
var andra tider — inga system och inga motböcker
— åtminstone inte på Jamaica. Jag köpte kruset av
en neger, som ville ha betalt två gånger. Han hade
en käft som ett kättingklys och skrek att han ville
se mitt hjärteblod och kom ombord och bråkade och
drog kniv och jag klämde till hanses ullskalle med
en muskyla — inte gjorde det honom ett dyft —
men så fick jag tag i en måkare och drog till
honom med — då la han sej och kom i hicka och
vände ut och in på ögonen — vi rodde honom i
land i kvällningen och la honom under en
presenning på kajen — men slå i då, gubbar, och var inte
blyga — nu är det något djävulskap i förstun igen
— men skål i alla fall — om det så komme hundra
millioner käringar och ville klösa, så här har di
pojken — — — skål!
Vestlund var i tagen.
— Det är något i förstun, viskade Mattson. Inte
för att jag är rädd, men ruskigt är det.
— Ja, något är det, som smyger, det är säkert
det — hick, sade Josefsson. En ska inte tala om
sådant där fanstyg, brukade far min säga, för då
har en ’et bums inpå knutarna. Vad sitter du och
glor åt dörren för, Vestlund, du som inte tror på
något — hick.
— Jag glor väl vart jag vill, i mitt eget hus, för
dej, din lumpsamlare, skrek Vestlund.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
