Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRSPELET.
Hos Mamsell Arfvidsson. Ett fantastiskt utsiradt rum. Sfan
hö-rer stormen hvina och ett döfvande larm afhundars gläfs
och foglars skrän; bland de sednare äfuen en gök, tom
ropar sitt huka.
Mamsell Arfvidsson (sitter ocli stirrar på elden).
Tyst, Murre! tyst foglar! (de tystna) Hur glupskt
elden utsuger vedens märg! det sprakar och prasslar!
veden förtär den himmelåtsträfvande ilamman, den
sjunker och sjunker — så glimmar det — och af
alltsammans återstår blott en liten hög aska! Lifvets
bild, ungdomens passioner — flamman förtär — och
en liten hög aska återstår! Ack! äfven under detta
bröst har en gång ett hjerta klappat, som af
passionernas eld lades i aska! Hvem skall tro, att äfven
den fruktade, snart hundraåriga spåqvinnan, nu
ihop-krupen till ett benrangel, ien gång kännt sitt hjerta
klappa varmt och älska menniskorna! (vildt skrattande)
Ha-ha-ha! En späqvinna! och kunde icke spå sig
sjelf, att hon skulle bedragas, hånas förnedras,
trampas i stoftet och slutligen nödgas gripa till
tiggarstaf-ven. Jag såg hur alla böjde knä för afguden Guldet,
för guld kunde man köpa dra och alla verldens
njutningar! för guld öppnade sig alla portar! Jag ville
bli rik! Jag började älska guldet, som jag förut
föraktat, med girighet; jag började hata menniskorna så
djupt, som jag förut älskat dem högt! O! de äro icke
värda bättre! Jag började sp3, och — till min egen
häpnad — slogo mina spådomar in! Jag sålde för
eländigt guld min odödliga själ! Jag skulle biifva ett
redskap i Polisens händer. Derifrån hemtades till en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
