Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sju vise mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att hon kunde pryda det nog rikt för att glädja
den kvinna, som dock skulle stjäla hennes egen
lycka.
Redan smattrade trumpeterna, som bådade,
att brudföljet ridit in på borggården, och hon
kastade då en sista blick på brudkammaren för
se, om allt var i ordning. Hennes öga kom då
att vila på det täcke, som låg utbrett över brudens
säng, och detta syntes henne icke nog vackert.
Hon erinrade sig då det guldstickade sidentäcke,
i vilket hon själv varit insvept, då hon såsom
nyfödd legat under den stora asken i skogen.
Detta täcke var jämte ringen den enda
dyrbarhet hon ägde och det enda minne hon hade av
sina okända föräldrar. Hon hade därför troget
bevarat dessa båda saker, men nu då det gällde
att glädja grevens unga brud ville hon gärna
avstå från dem. Hon skyndade därför upp på
sin kammare, tog täcket ur den kista, där det
legat förvarat, ilade ner och bredde ut det över
brudens säng. Därpå gick hon ned till den stora
trappan, där greven mottog sin brud och alla de
riddare och svenner, fruar och jungfrur, som följt
henne till hennes nya hemvist. Askflickan ställde
sig bland det övriga husfolket och böjde sig
djupt, när den unga och strålande vackra fröken
gick henne förbi.
Gästerna spredo sig snart i slottets gemak,
och greven följde, förströdd och dyster, bruden
och hennes mor genom de olika salarna. Till
slut kommo de in i brudgemaket. Knappt hade
brudens mor där kastat en blick på silkestäcket,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
