Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall jag ändå föda dig, så att du får allt röra på spelet
de andra fyra dagarna för att kunna arbeta dubbelt.’
»Icke var jag van vid någon vänlighet; ty smedens
hustru var icke bättre än han; det vill säga: båda gå vo
mig ordentlig mat och kläder; men lika frikostiga voro de
med stryk och gräl. Jag hade likväl året förut hört huru
de med tårar och förmaningar ledsagat dottern, då hon
skulle beredas till nattvarden, och huru de talade om
Herrans ord med henne. Detta gjorde, att jag tyckte att
mästaren och hans hustru voro riktigt elaka människor, som
icke den dagen hade ett enda sådant ord för mig. På
hela hemvägen gick jag och funderade därpå, och när jag
kom hem, sade jag åt gesällen, långa Olle, han som ofta
räddat mig undan att bliva sönderpiskad:
»’Vet han, Olle, när jag en gång blir karl, så märker
jag allt mästaren, så att han skall minnas det, för all hans
elakhet.’
»’Vad, Tor, kommer du med slika tankar ifrån pastorn
och det när du skall beredas till skrift?’ inföll Olle.
»’Det är detsamma. Jag har aldrig lärt akta skriften’,
sade jag.
»Om aftonen, sedan arbetet var slut, och Olle och jag
skulle lägga oss på loftet över smedjan, satte sig Olle
vid min bädd och läste ur bibeln. Det kändes konstigt i
bröstet på mig. Jag hade väl hört både prästen och mästarn
läsa bibeln, men se Olle gjorde det helt annorlunda, och
sedan han läst en stund, talade han med mig om Guds
ord. Jag tänkte ända tills jag somnade över vad jag
hört, och dagen därpå arbetade jag med mera iver än
van-tigt. Olle smidde, sjöng och var glader. Jag hade för
mästaren en sådan fruktan och bitterhet, att jag aldrig kände
någon glädje av arbetet, och ofta förundrade det mig att
Olle var så belåten med livet att han alltid gick och sjöng.
Då jag den dagen hörde Olle sjunga, fick jag lust att göra
så med, och bäst jag stod och glödgade ett järn, instämde
jag helt djärvt i sången. Mästaren vände sig tvärt till mig
med de orden:
»’Tag tror Tor sjunger.’
»Det gick såsom kallt vatten utåt ryggen, och jag tänkte:
»Nu blir det väl smörj av, och därmed tvärtystnade jag.
»’Åhå, kära Tor’, sade Olle, ’icke menade mästaren att
du skulle tiga, han vet nog att arbetet går som en dans,
när en sjunger.’
»Mästaren sade ingenting, men från den dagen sjöng jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
