- Project Runeberg -  Arbetet adlar mannen /
51

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

liga människan och om möjligt bringa honom till något
förnuft.

Constance trodde ännu på sin makt. Hon betraktade
Evert, såsom människa utan karaktär och hållning, slav
under sina passioner, och för övrigt saknande all
konsekvens i sina handlingar. Med få ord: en man begåvad
med djärvhet, men ingen fasthet, och vars styrka låg uti att
kunna begagna sig av de fördelar, som ögonblicket
skänkte honom.

*



Följande morgon avsände Constance en biljett till Evert.
Den lydde sålunda:

Ni begär av mig ett svar. Vad skall det innehålla?

Ni vet att jag redan för länge sedan sagt er, att jag
gjort ett heligt och allvarligt löfte att aldrig förena
mitt öde med någon annan mans, än den jag älskade.

Ni vet även, att jag aldrig har och aldrig kan komma
att älska er. Ni har en gång så dödligt förolämpat
mig, att ni själv borde inse, att ni och jag icke kunna
leva i varandras närhet. Varför då orda om det, som
är och förblir en omöjlighet, nämligen en förening
oss emellan.

Vad åter edra hotelser med avseende på Olga
angår, så vill jag icke tänka så dåligt om er, att ni skulle
kunna, i fall ni ägde medel därtill, tvinga henne till
ett bindande löfte. Vad vann ni därmed? — Intet.

Låt mig åtminstone tro att det finnes något av
heder hos den, som har så mycket att försona.

Constance Callenstjerna.

När budet återkom från Stålhamra, medförde det icke
något svar. Baron Axelhjelm hade endast hälsat.
Constance lugnades betydligt vid tanken att Evert var på
Stålhamra. Hon hade således ingenting för ögonblicket att
befara.

På eftermiddagen infann sig Evert en stund. Han talade
mest med Stephana och gjorde alldeles icke några frågor
efter Olga. Till Constance hade han icke yttrat ett enda
ord enskilt, ehuru de under hela tio minuter voro allena i
salongen. När han tog avsked, sade han till henne, med
ett eget leende och en betydelsefull ton:

»Vi se varandra åter i morgon.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:01 2016 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mssaam/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free