- Project Runeberg -  Ädlingens dotter /
82

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

»Jag får främmande till middagen, så du får lov att göra
litet toalett.»

»Vilka då!»

»Några av Griiners kamrater och professorerna W—
och E—, jämte ett par artister och ...» Ida höll upp.

»Och vidare?»

»Gissa.»

»Din förtjusning, unge von B—?»

»Åh nej, kära du, någon som är mycket intressantare.»

»Ah! Herr Porry?»

»Alldeles. Vi bliva i sommar grannar, emedan han
kommer att tillbringa den vackra årstiden på Alnäs hos sin
kusin, brukspatron Sturm.»

»Såå», svarade Sorenza tankfullt och gick in i sitt rum
för att kläda sig. En känsla av oro och beklämning lade
sig över hennes bröst, och hon hade nästan full feber av
otålighet, då alla de övriga gästerna anlänt, men Porry
ännu icke syntes till.

»Han kommer visst icke», tänkte Sorenza och lutade sin
panna emot fönsterrutan. »Det vore bra ledsamt»,
bifogade hon i tankarna. I detsamma hörde hon en främmande
hälsa i den angränsande salongen, och en stund därefter
trädde någon in i kabinettet, där Sorenza stod helt allena.
Hon vände sig om, det var Porry.

»Vad han är vacker!» tänkte Sorenza och räckte honom
tigande handen.

»Professor E— har sagt mig, att vi få en ny tavla av er
på expositionen; är det sant?» yttrade han, då Sorenza
efter den stumma hälsningen helt hastigt drog undan
handen, den han behållit i sin.

»Det var så ämnat; men det blir icke av», svarade hon.

»Och varför?»

»Den har så många fel.»

»Är ni nu lika uppriktig som sist vi träffades?»

»Man kan ej alltid vara lika», svarade Sorenza leende.

»Ni påstod likväl då, att ni alltid var uppriktig.»

»Det är jag också.»

»Icke nu.»

»Varav vet ni det?»

»Därav att professor E— helt nyss med de amplaste
lovord talade om er tavla. Ett beröm, varuti artisterna D—
och W— instämde.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:20 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssadling/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free