Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ett gott infall glömde sin upplågande vrede; men man
misstog sig likväl, om man trodde att han därför förgätit
orsaken, som framkallat den. Nej, de sår hans egenkärlek
fick skulle varken tid eller år utplåna. De skulle återverka
på hans handlingar och grundlägga en oförsonlig ovilja
emot den, som tillfogat honom dem. För tillfället hjälpte
han Sorenza att rätt hjärtligt skratta åt flera av sällskapet.
Några unga flickor, som slogo sig ned hos Sorenza, gåvo
ökad fart åt skämtet, och med den hos ungdomen vanliga
sorglösa obarmhärtigheten fortsattes gycklet över nästan,
så att en var fick sin beskärda del av de barnsligt
överdådiga sarkasmerna.
»Se på Ida», yttrade en ung flicka om majorskan
Gru-ner, »huru obeskrivligt älskvärd hon ser ut och vilka ögon
hon ger herr Porry.»
»Han är bra vacker», menade en annan.
»Kan den mannen få namn av vacker!» inföll Ernfrid.
»Han ser ju ut som en mulatt. Han har något
infernaliskt i sin blick.»
»Alldeles icke», sade en något äldre flicka. »Han är
magiskt vacker. Betrakta honom såsom han nu står, och
greven måste medgiva det.»
Allas blickar riktades på Porry, där han stod,
vårdslöst stödd emot soffkarmen och talande vid majorskan.
»Vacker, det var för litet sagt», mumlade Sorenza.
»Skön, menar du», viskade Arthur. Han hade iakttagit en
oavbruten tystnad allt ifrån det ögonblick Porry
presenterades för dem. Vid ljudet av Arthurs röst spratt
Sorenza till och vände sig till honom.
»Har jag ej rätt?» frågade Arthur.
»Fullkomligt!» Sorenza stod upp och lämnade gruppen.
Några minuter därefter ljödo de glättiga tonerna av en
vals. Porry kom direkt fram till Sorenza.
»Ni skänker mig väl den här valsen?» Sorenza såg upp
till honom, överraskad av det sätt, varpå han bjöd upp
henne.
»Ni svarar icke? Har ni redan lovat bort den? Kanske
åt en av de unga grevarna?»
»Nej, det har jag icke.»
»Då är den min?»
»Ja!» Sorenza tyckte sig höra slagen av sitt hjärta.
Varför det slog så visste hon ej.
För andra gången väckte Porry emot den unga flickan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
