Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
manträffat med henne, du hade då genast råkat i eld och
lågor.»
»Det hade väl ej gått så lätt, efter jag redan brinner»,
menade Arthur.
»Vad säger Mauritz om en visit hos prostens?» frågade
Ebba. »Vi tacka för sist, Arthur ursäktar sitt uteblivande,
och vi göra oss odödliga hos prostinnan.»
»I så fall är det ju alltid skäl att utföra en dylik bedrift»,
menade Arthur.
»Gärna för mig», blev Mauritz’ svar. De fortsatte
vägen till prostgården.
Innan man kom fram till densamma, passerades en
tor-parkoja. Där bodde en gammal, sjuk kvinna. Just som
våra tre promenerande kommo mitt för stugan, öppnades
dörren, och Magda trädde ut. När hon vände sig om och
fick se Ebba tillika med dennas följeslagare, blev hon
stående orörlig med blicken häftad på Arthur. Denne åter
hade vid åsynen av Magda gjort en häftig rörelse, och tagit
ett steg framåt, så att han skilde sig ifrån Ebba. Arthurs
läppar öppnades till ett glatt utrop, men hejdades genom
en rörelse från Magda. Hon förde nämligen ena fingret
till munnen för att bjuda tystnad. Ehuru ögonblicklig
denna rörelse var, hade likväl Ebba märkt den, och funnit
sig överraskad såväl därav, som av Arthurs rörelse.
Med fullkomligt återvunen fattning gick Magda fram till
Ebba och hälsade på henne, Mauritz presenterade:
»Mamsell Auren; greve Eldelfeldt. Jag förmodar», sade
Mauritz, »att herrskapet icke känner varandra, ehuru det
verkligen såg ut, som om Arthur funnit sig överraskad
vid mötet med mamsell Auren.»
»Det är icke gärna möjligt», svarade Magda, »ty jag
har icke äran att känna greve Eldelfeldt.»
Därpå vände hon sig till Ebba med förfrågan, om de
ämnade sig till prostgården, och då hon fick ett jakande
svar, fortsattes vägen framåt.
Arthur hade nu fullkomligt återhämtat sig.
I prostgården mottogs den grevliga ungdomen som
vanligt på det allra förbindligaste. Prostinnan visste icke,
huru hon skulle uttrycka sin glädje.
Prosten var nere i salen, då de inträdde, och han vände
sig genast till Ebba, som var hans synnerliga gunstling,
med några hjärtliga ord. Snart voro de i ett livligt samtal,
under det prostinnan för Mauritz höll ett av sina allra vack-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
