Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammanträffat med någon mamsell Auren.» Arthur fattade
Ebbas händer och höljde dem med kyssar.
»Nu talar du bestämt icke sanning.»
»Rena sanningen.»
»Men varför sprang du ifrån mig, när du fick se henne?»
»Det där blir allt litet svårare att förklara», menade
Arthur, »men icke förty vill jag göra det.» Arthur
tystnade. Ebba väntade en stund.
»Nå-å, låt höra!»
»Jag tyckte mig känna igen henne, men vid närmare
besinnande gjorde jag det ej.»
»Vad du kan krångla», utropade Ebba till hälften
leende, till hälften förargad. »Kan du förklara, varför
Magda lade fingret på munnen, liksom hon därmed velat
angiva att du skulle tiga.»
»Jag måste väl icke behöva stånda till ansvar för andras
görande och låtande», utropade Arthur. »Jag har mer än
tillräckligt av att sköta mig själv.»
Arthur skämtade och gycklade, så att Ebba alldeles icke
fick någon reda på honom, och det blev icke någon vidare
fråga om Magda den aftonen, men då Ebba åter kom upp på
sina rum, framstodo alla de tvivel, hon haft på förmidda-
gen, och hon beslöt att skaffa sig visshet.
Före frukosten morgonen därpå framställde hon för
grevinnan, om det ej skulle vara roligt att bjuda prostens och
grannarna från L—by till Bro den instundande söndagen.
När Ebba önskade något dylikt, var det alltid avgjort,
att grevinnan uppfyllde hennes önskan.
Om söndagen voro baron T—s, hovmarskalken Z— och
prostens på middag hos grevens. Magda hade även infunnit
sig, därtill förmådd av ett brev från Ebba, varuti hon på det
mest bevekande sätt bad henne följa med till Bro.
Sinnesstämningen var ovanligt upprymd under måltiden ;
konversationen ganska livlig. Magda hade unga T— till
höger och Mauritz till vänster om sig. Den senare kunde
även i dag berömma sig av att vara i nåden hos Magda.
Ebba tyckte, kanske var det en inbillning, att Magdas sätt,
oaktat alla bemödanden, ändå hade något tvunget, och att
hennes ansikte oupphörligt växlade uttryck. Även tyckte
Ebba, att Arthur, ehuru glad och munter, likväl var ganska
förströdd, och att hans blick allt för ofta flög över bordet,
och riktades på Magda med ett eget, icke just ömt, men
vemodigt uttryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
