Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
litet stycke väg att gå. Men brukspatronen, som aldrig ville
stå efter, då det gällde att vara artig, lät sätta för ett
åkdon. Resultatet härav blev, att René körde dem hem.
Mariquitta följde med, emedan det var en plats ledig i vagnen.
Magda visste, att Sturm aldrig motsade henne, då hon
gav någon tillsägelse i främmandes närvaro, därför hade hon
sagt åt Mariquitta att följa med. Magda ville med flit
avlägsna henne. Detta förstod även den unga flickan. För
första gången föreföll det henne svårt att lyda. Allt sade
henne, att ett stort uppträde skulle äga rum emellan
fadern och styvmodern.
Artig som en hovman följde brukspatronen sina gäster
ända ut på förstugubron; men då sista åkdonet rullade bort,
var leendet försvunnet från läpparna. Den, som då sett
uttrycket i hans ansikte, skulle ha bävat vid tanken att vara
ett: föremål för den vrede, som där stod att läsa. Med
hastiga steg vände han tillbaka in i salen, men hejdades i
förstugan av gamla Lova, som helt gudsnådligt hälsade på
honom, sägande:
»Gud välsigne nådig patron.»
Brukspatronen nickade åt gumman och kastade en snabb
blick omkring sig. Då han fick se betjänten, som stod med
handen på låset för att öppna dörren, sade han till
gumman :
»Har du något att säga mig?»
»Ja, jag har en bön till nådig patron», svarade gumman
med en blick på betjänten.
»Gott, följ mig.» I stället för att gå in i salen, tog Sturm
vägen till sina enskilda rum.
Betjänten, som varit flera år i huset, såg efter gumman
och gick sedan in i salen, under det han tänkte:
»Huru skall jag kunna underrätta patronessan, att Lova
är hos patron. Det lär väl bliva ett sjuhelvetes väsen efter
den konseljen, kan jag tänka. Obegripligt, att ej fan farit
av med den häxan.» Fredrik dukade av bordet. Mitt
under det han höll på därmed, kom faster Marie in.
»Var är brukspatronen?»
»Lova har något att säga’n», blev svaret.
Marie trippade av in till Magda, och sedan hon helt
haste-liga underrättat henne om, vad hon kunde hava att förvänta,
inneslöt sig Marie i sitt rum för att bedja till Gud.
*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
