- Project Runeberg -  Börd och bildning /
52

(1913) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid dessa ord såg Elias hastigt upp, utropande: »Du
har rätt; nu erinrar jag mig det. Moulin, så hette det
intagande barnet, som skaffade oss natthärbärge i
närheten af Genévesjön.»

Elias reste sig hastigt, tilläggande:

»Min resa går således till Geneve.»

Han kastade ännu en blick på tidningen och tilläde:

»Här står också ganska riktigt, att Moulin lämnade
efter sig hustru och barn.»

Elias kysste Judith på pannan, sade henne ett par ord
till afsked och lämnade hastigt rummet.

*



Under tiden hade Israel och Abraham promenerat utåt
boulevarden, lifligt samtalande om framtiden och alla de
sköna förhoppningar den innebar.

Framför de båda unga judarna vandrade tvenne per-

soner, hvilkas klädsel var mer än tarflig. De tillhörde
tydligen antalet af dem, som ej fått öfverflöd af denna
världens goda. Den ena var ett äldre fruntimmer, den
andra en flicka, stående på gränsen mellan barndom och
ungdom.

Hvarken Israel eller Abraham fäste någon
uppmärksamhet vid dessa båda varelser, utan följde efter dem.
därför att de hade samma väg. De unge männen gingo
likväl raskare, så att de passerade förbi dem, då i
detsamma ett dämpadt skri förmådde Israel och Abraham att
vända sig om.

På trottoaren låg den unga flickan. Det äldre
fruntimret utropade förskräckt, i det hon böjde sig ned öfver
henne: »Min Gud, har du brutit ditt ben.»

»Jag vet icke», hviskade flickan, »men jag kan ej resa

mig upp. Jag förmår ej röra mig.»

Ögonblickligen hade en hop människor samlat sig
omkring dem. Man ropade på en läkare. Israel stod redan
lutad öfver flickan, som svimmat af smärta.

Ett åkdon anskaffades, och i nästa minut bortfördes
den afdånade, hennes följeslagerska och Israel i
detsamma. Abraham stod kvar midt i folkhopen och såg efter
åkdonet, hvarefter han vandrade långsamt hem.

För hans själ stod uttrycket i den äldre kvinnans an-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:32:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mssbob/0212.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free