Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ma nu, när striden mellan grefven och mig bryter lös. —
Jag är rustad till strid.» Hon fäste en leende blick på
Arthur, som fattade hennes hand.
»Ni, och ingen annan, är skapad att bringa alla
missljud till harmoni. Hela mitt hopp om en bättre framtid
för min svägerska och bror hvilar på er.»
»Jag skall väl se till, att icke ert hopp blir gäckadt»,
svarade Gabrielle.
Dörren öppnades och grefve Ernfrid kom in i matsalen.
Lilla Elvira sprang, med ett utrop af jublande fröjd, emot
fadern.
Ernfrid var mycket fäst vid sitt barn. Han böjde sig
ned till den lilla flickan, och under några ögonblick var
hela hans uppmärksamhet fäst vid henne.
»Ack, pappa, hvad du var snäll som kom hem till oss!»
sade Elvira. »Jag har tyckt, att du riktigt varit stygg,
som dröjde så länge borta. Jag har nu börjat läsa, och
ser du, detta är min lärarinna.»
Flickan sprang ifrån fadern och till Gabrielle, fattade
henne vid handen och tilläde:
»Det där är min pappa, som nog skall tycka om Elviras
amie. Icke sant, pappa?»
Gabrielle hade följt med flickan och stod nu framför
grefve Ernfrid, som stolt och högdraget betraktade henne.
Något förlägen öfver att bli så där granskad utan att
grefven sade ett ord, gjorde Gabrielle en djup nigning.
Härigenom tvang hon den styfva nacken att med en höjning
på hufvudet besvara hälsningen.
»Ni är sedan ett år min dotters lärarinna?» sade
Ernfrid, som icke längre tigande kunde betrakta föremålet för
sin ovilja.
»Ja, herr grefve», svarade Gabrielle.
»Jag skall efter frukosten uttala min tanke angående
er befattning.» Ernfrid vände sig ifrån Gabrielle och till
Arthur, med hvilken han utbytte en handtryckning.
I detsamma anmälde betjänten, att grefvinnan icke
mådde väl och i följd däraf icke skulle infinna sig vid
frukosten. Ernfrid sade ingenting. Han rynkade endast
ögonbrynen. Det syntes, att hans förut icke gynnsamma
sinnesstämning blef ännu mindre fördelaktig.
Ernfrid vände icke en enda gång talet till Gabrielle,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
