- Project Runeberg -  En droppe negerblod : Kriminalhistoria /
20

(1919) [MARC] Author: Mark Twain
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tredje kapitlet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


»Dom kommer att sälja de här niggrerna i dag för
att dom stulit pengarna, å’ se’n kommer dom att köpa några
andra som inte känner te’ barnen — så de’ ä’ allt som de’
ska’ vara. När jag tar med mej barna ut å’ går, så ska’
ja’ i samma ögonblick jag vänder om hörnet ta å’ smörja dom
riktigt om munnen me’ sylt, så kan ingen si, att dom ä’
bortbytta. Ja, de ska’ ja’ göra tills ja ä’ säker, om det
så ska’ dröja ett år.

De ä’ bara en karl, som ja’ ä’ rädd för, å’ de’
ä’ den där Pundhuvud-Wilson. Dom kallar honom
pundhuvud och säjer, att han ä’ en toker. Nej, sannerligen, den
karl’n ä’ inte mer tokig än jag! Han ä’ den klokaste karl’n
i hela sta’n, kanske undantagandes domhavanden Driscoll
eller möjligen Pem, Howard. Fördöme den karl’n, han
oroar mej med sina fönsterglasbitar; jag tror att han ä’
en trollkarl. Men de’ gör de’samma, ja’ ska’ kila in te honom
endera dagen å’ låtsas att jag tror att han vill trycka åv
barnas fingrar igen, å’ om han inte märker att di ä’
bortbytta, så ger ja’ mej katten på att ingen annan kommer
å’ märka’t, å’ då ä’ jag trygg, de’ ä’ säkert de’. Men ja’
tänker att ja’ ska’ ha’ en hästsko me’ mej för å’ hålla
trolltyget från mej.»

De nya negrerna gjorde naturligtvis ej Roxy några
bekymmer. Inte husbonden heller, ty en av hans
spekulationer hade blivit tilltrasslad, och hans tankar voro så
upptagna att han knappt såg barnen då hans ögon föllo
på dem, och allt vad Roxy hade att göra, var att narra
dem bägge att gapskratta, då han kom i närheten; deras
ansikten bestodo då mest av gap, i vilka tandköttet lyste
fram, och innan skrattanfallet gått över och de små bytingarna
återtogo mänskligt utseende, var han borta.

Inom några få dagar hade den nyss omtalade
spekulationens öde blivit så tvivelaktigt, att mr Percy reste bort
med sin bror domhavanden i sällskap för att se, vad som
kunde göras åt saken. Det var en landspekulation som
vanligt, och den hade blivit tilltrasslad genom en process.
De båda bröderna voro borta sju veckor. Innan de kommo
tillbaka, hade Roxy gjort sitt besök hos Wilson och var
tillfreds med utgången därav. Wilson tog fingeravtrycken,
etiketterade dem med namn och datum — den 1 oktober

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:40:04 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mtedn/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free