Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Om begreppet och betydelsen af det muntliga föredragets konst - Det offentliga föredraget och vältaligheten i enskilda kretsar - Om uppläsning och samläsning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och tillropade borgmästaren: »Tack skall du ha! Jag skall
läsa det på vägen.» Stackars borgmästare!
Såsom ett vittnesbörd om kungens goda hjärta tillägger
historien,, att sedan man skrattat ut, vardt kung Karl
plötsligen tyst och allvarsam, hvarefter han yttrade: »Det var
synd om karlen! Det där borde jag icke ha gjort.»
Om uppläsning och samläsning.
Till frågan om välläsningen i våra skolor skola vi
sedermera återkomma. Men uppläsningskonsten tillhör icke
blott skolan utan äfven hemmet. På hvilken ståndpunkt
befinner sig nu i vårt land den ur så många synpunkter
värdefulla öfningen att läsa högt i hemmet, denna öfning,
som, rätt behandlad, skulle kunna i så hög grad verka till
förmån för utvecklingen af både vårt känslolif, vårt språk
och våra taltoner?
Ännu kunna vi utan tvifvel påträffa familjer både i
våra städer och på vår landsbygd, där uppläsningen under
aftonstunderna omhuldas på ett sätt, som länder
familjemedlemmarne till lika mycken heder som glädje. Men på
hvilken ståndpunkt befinner sig väl i allmänhet denna
värdefulla hemsed?
Såsom sällskapsnöje öfvas denna konst mera sällan i
kretsar bestående af både herrar och damer. Då däremot
endast fruntimmer, äldre och yngre, sammankomma för något
nyttigt ändamål, t. ex. inom syföreningen, händer det ofta,
att en af medlemmarna läser högt, medan de öfriga arbeta.
Stundom utfaller detta försök ganska väl, då den
föredragande är i besittning af goda naturgåfvor samt någon öfning
i framställningskonsten. Men alltför ofta är njutningen af
den beskaffenhet, att samtliga åhörarinnorna helt visst skulle
hafva föredragit att få »prata litet». Ännu sämre gestaltar
sig dock i regeln den s. k. uppbyggliga läsningen, t. ex.
predikoläsningen i hemmet, emedan denna på grund af den
föredragandes brister alltför ofta förvandlar den tillämnade
uppbyggelsestunden till en tålamodspröfning, som långt ifrån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
