Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om högsvenskt språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mellan lera och lära (blålera och den lutherska läran), väte
och hvete, skäppa (det gamla måttet) och skeppa (ut),
täckning och teckning, och den bildade uppländingen, så fint bildad
till och med, att han intager ett framstående rum på den
svenska parnassen, kan göra sig skyldig till samma fel äfven
i poesi, där han rimmar med vägen och egen, hem och dem,
skämt och slemt, vet och det, ja till och med i eget öra
uppnår rimklang mellan orden förgäfves och genomlefves,
och felaktigt måtte detta vara, då äfven våra eljest mest
liberala yngre språkforskare ej medgifva, att dessa
ljudegen-heter äro ur riksspråkets synpunkt försvarliga, eller att
Stockholms-målet bör anses såsom mönstergilt svenskt riksspråk.
Vi skulle få höra den kanske lika fint bildade
göteborgaren visserligen icke säga: »Fru2n ska la inte ränna på
gä2tera som en gä2lning, utan ho ska gå te fesktö3rjet, så
får ho sell», ty en student talar ej gatspråk, men helt visst
skulle en och annan befinnas säga både »gä2ter» och
»gälning», både »tö3rjet», »fesk» och »sell», ja till och med
si2ll (med surr-i), om han vore född på Tjörn eller Oroust.
Vi skulle få höra vestgöten säga: »Lelle söte
Tö1rn-lund (med ungefär samma ö- och u-ljud som i hö och ut)
eller Rundgren (med två slags r-ljud), låna mej din
hal4s3-duk» (med tjock-1 och svagt sch-ljud). Vi skulle få höra
gotländingen förtälja: »I natt vä2r det så ne1ä2r, att ja2g med
ljo2se tëlä2ndt ild på mie2na se1ä2ngkle1ä2der» eller den
godmodige värmländingen vid det dukade sexbordet i upprymd
feststämning utropa: »Hocken s3!4Q3r i halfva här i huschet?»
Det är nordisk kraft och svensk ärlighet i dessa sistnämda
ljud, man kan älska dem som värmländska, men ej beundra
dem som högsvenska.
Men nu kommer kanske till sist en lärd och mycket
boksynt språkman från östra Småland, en god vän, som i
förbigående sagdt i sin svenska använder s. k, höga eller
dunkla ä-ljud samt ett skorr-r, som bidrager att fördärfva
de flesta af hans vokalljud - han kommer och säger oss:
»Jag tralmpa(-r) alla dessa skelja1ktigheta(-er) unda(-er) mina
fatta (fötter)».
Hvad är det nu för ett språk, som dessa och dylika
bildade personer tala? De tala icke något svenskt landsmål,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
