184 (Det muntliga föredragets konst)

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om förhållandet mellan högsvenskans och de svenska bygdemålens ljud var de

scanned image

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ett språks ljud värde med hänsyn till vokalljuden beror
väsentligen på följande förutsättningar:

1:o) Att vokalljuden i och för sig äro rena eller att
hvarje vokalljud, så vidt möjligt är, eger sin bestämda och
afslutade grundton eller icke till men för grundtonen glider
öfver uti eller sammanblandas med ett omedelbart följande
eller föregående vokailjud. För att ej detta skall ske,
fordras, att artikulationssättet, ej minst hvad de rundade
vokalerna angår, är tillräckligt bestämdt och kraftigt. Till dessat
renheten fördunklande ljud eller ljudförbindelser höra
diftonger och triftonger, som kunna bildas genom en kontinuerlig
öfvergång från ett vokaliskt läge till ett annat, samt alla.
vokaliska glidljud, af hvad slag de vara må. Sådana diftonger
äro au, au, eu samt sådana, som bildas därigenom, att t. ex..
a, e, ä, o, å eller ö glida öfver till ett e- eller i-ljud, mindre
farliga äro åa. (Är däremot i-ljudet föregående, så håller det
sig uppe, särskildt framför a och å, och förstärker sålunda.
språkets vokalklang, t. ex. uti italienskan.) I Ijudförbindelsen
au i August eller eu i Europa fördunklas båda vokalljuden,.
hvarför de också sträfva att förenklas, sålunda au till å, en
till ö eller ju o. s. v. Prof på glidljud ega vi uti
Blekingsljudet u² efter långt a, t. ex, da^u2g, e² efter lång sluten vokalv,
t. ex. mi^e2na, Gu^e2d o. s. v., i flere af våra bygdemål.
[1]

[1]
Om diftongerna i de nordiska bygdemålen yttrar Lundell, Om de svenskas
folkmålens frändskaper ock etnologiska betydelse, Stockholm 1880, s 67: »Er
intressant punkt i denna undersökning är frågan om de nutida småländska eller
i allmänhet sydsvenska -- ock man kan gärna säga sydskandinaviska --
diftongerna, ei, ai, oi o. s. v. i Småland, Västergötland ock Halland anses af
Rydqvist gamla, af Lyngby nya. De sydsvenska målen, liksom bland de
danska åt minstone jutskan, äga en stor mängd otvifvelaktigt nya diftonger;
ock man kan vara tämligen säker på att om ei, ai o. s. v. icke af gammalt:
funnits, skulle de i alla fall nu finnas, lika väl som alla de andra. Den;
sydskandinaviska böjelsen för tveljud synes sammanhänga med folklynnet:
någonting godmodigt, naivt, bekvämt, formlöst i motsats till uppsvenskens,
styfva ock mera afmätta väsen med mer eller mindre skarpa kanter. Nu
härleder sig diftongbildningen just från en brist på precision, från en
sorglöshet, som icke bryr sig om dylika småsaker, under det för den enkla vokalen»
kräfves att fort och skarpt ställa in språkvärktygen för den funktion, hvarom

<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>

Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >> https://runeberg.org/muntliga/0196.html

		Det muntliga föredragets konst / 184 (1890) Author: Oscar Svahn Table of Contents / Innehåll \| << Previous \| Next >>
	Project Runeberg \| Catalog \| Recent Changes \| Donate \| Comments? \|