Det muntliga föredragets konst / 185 (1890) Author: Oscar Svahn Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om förhållandet mellan högsvenskans och de svenska bygdemålens ljud var de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

är fråga, fasthålla ställningen, medan vokalen varar, ock sedan hastigt öfvergå
till den nästa.»

Särskildt betecknande är diftongernas ställning i gotländskan. Härom yttrar
Lundell, anf. st. s. 16: »Gottländskan har inga långa vokaler, utan i deras
ställe öfver alt diftonger, icke blott för gammalt ei, au, ey, oe, t. ex. stain
sten, bait bet, raudär röd, skaut sköt, kaupt köpt, dråima drömma, åik ok,
gråin grön, utan också för gammalt ock nytt långt i, y, ä, ö, u, o (öppet
och slutet), t. ex. väit hvit, böi by, stjeila stjäla, löik lök, häus hus, bjauda
bjuda, stiuga stuga, fäul fågel, tiug tåg, gåud god, tåumbär, tom, ock i andra
fall åt minstone ett efterslag af ljudsvagt, obestämdt e (P).»
</footnote>

2:o) Att vokalljuden ej ligga alltför nära hvarandra,
emedan de då lätt sammanblandas. Sålunda eger i många
bygdemål föga skilnad rum mellan de rundade vokalerna
sinsemellan, och ofta nog försvagas äfven skilnaden mellan
de rundade och plana på grund af bristande
artikulationsenergi, t. ex. skåningens a² och å² (t. ex. sofva),
bohusläningens a¹ och å¹. I Fryksdals-målet [1] t. ex. inkräktar
det oklara vokalljud, u³, som bildas med tungan i ställning
för öppet ä och lapparne i a- eller å-ställning, på stora
områden af högsvenskans vokalljud med undantag af i och y,
hvarjämte öppet ä i detta mål icke ens finns till. I
ofvannämda mål förekommer u³ i följande fall:

1:o) I stället för högsvenskt å (öppet och slutet); t. ex.
gu³tt godt, hu³l⁴ hål, tru³g tråg.

2:o) I st. f. högsvenskt u¹ och u²; t. ex. stû³l⁴ stulit,
bû³r burit; gû³b gubbe, du³m dum; u³l⁴v ulf, bu³ bud.

3:o) I st. f. högsvenskt ö¹ och ö²; t. ex, rû³t röta,
mju³l⁴k mjölk, mu³t⁴ mört (fisk).

4:o) I st. f. högsvenskt ä; t. ex. sju³l⁴v själf, du₃m dem.

5:o) I st. f. högsvenskt o¹; t. ex. bl⁴û³m blomma,
gu³m gom.

6:o) I st. f. högsvenskt a¹ och a²; t. ex. fû³r farit, vû³r
varit, hammu³n⁴ hammaren, fû³scht⁴ farstu, skvû³l⁴p skvalpa.

7:o) I st. f. högsvenskt e² i bestämda formen af
maskulina substantiv på -el och -er; t. ex. åku³n⁴ åkern, áksu³l⁴
axeln.

8:o) I st. f. va; skû³l⁴ skvala, su³pp svamp, hu³t⁴ hvart.

Liknande företeelser torde man kunna uppvisa från
Bohuslän, Dal, Småland o. s. v. I knappt något enda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>