Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Om klang-r och skorr-r
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
die Biihnensprache gilt noch das Zungen-r als das korrekte.
In England kommt <t (uvulares r) nur als mundartliche
Eigenthümlichkeit (»Northumbrian burr») vor. Für Frankreich
ist es als Regel anzusehen, insbesondere gilt es in Paris fast
ausschliesslich, obwohl Zungen-r auch in Frankreich
theoretisch noch den Vorzug hat. – Dieser r-Laut ist genetisch
als Stellvertreter von früherem Zungen-r anzusehen, neben
welchem er auch grammatisch noch keine selbständige
Anerkennung gefunden hat.» Angående de båda r-ljudens
historiska förhållanden heter det vidare, s. 129: »Das gerollte
Zungenspitzen-r ist der hergebrachte nhd. Laut. – Uvulares
r findet – – – erst neuerdings Eingang.» Slutligen heter
det, s. 105: »Nach Trautmanns Untersuchungen ist der Laut
(r grasseyé) zur Zeit der Preziösen, um die Mitte des 17 Jh.,
in Frankreich aufgekommen.»
Af dessa yttranden framgår nu, att Vietor endast
framhåller utbredningen af tungryggs-r i Tyskland, framför allt i
de stora städerna, samt i Frankrike, särskildt i Paris, men
att han därjämte erkänner, att detta ljud i Tyskland ej
erhållit något grammatiskt berättigande samt att tungspets-r,
Bühnen-r, så väl i Tyskland som i Frankrike är ansedt som
det ur teoretisk synpunkt regelrätta ljudet, att vidare
tungspets-r är det ursprungliga i nyhögtyskan, liksom att r grasseyé
i Frankrike eger anor af mycket underhaltigt värde. Å andra
sidan framhåller han uttryckligen, att tungspets-r är regel i
England, men nämner icke ett ord om detta ljuds ställning
uti italienskan, spanskan, holländskan, de skandinaviska
språken o. s. v.
Det torde sålunda få anses såsom mycket oriktigt att
i likhet med Lyttkens-Wulff på dessa yttranden stödja
omdömet, att tungrots-r är »det enda rätta i de flästa europeiska
språk».
Att tungspets-r ur ljudskönhetens synpunkt eger ett
högre värde än skorr-r öfverallt, där det förra åtnjuter en
vidsträcktare utbredning, bestyrkes äfven af den
omständigheten, att de som begagna r3, finna skorr-r osmakligt och
löjligt, men icke tvärt örn. Endast där språkljudssinnet
råkat på afvägar under modets inflytelser, såsom t. ex. i vissa
delar af Tyskland, anses skorr-r såsom »finare». Sålunda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
