- Project Runeberg -  Det muntliga föredragets konst /
324

(1890) Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Om språket och språkljuden - Ljudmissbildning. -- Oral ljudmissbildning eller slintring (stamning i nyare bemärkelse)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

utströmma genom näskanalen. Slutligen utbytes sch-ljudet
mot vanligt s med eller utan läspning eller mot franskt
j-ljud. De tvenne sistnämda arterna låta i vårt land ej sällan
höra sig i tillgjordt tal.[1]

For inlärandet af det riktiga sch-ljudet torde i de flesta
fall ett energiskt eftersägande göra till fyllest, så att man
i regeln ej behöfver taga sin tillflykt till den vetenskapliga
definitionen, hvilken i sammandragen form lyder sålunda,
att vid sch-ljudets frambringande upplyftes den något
ränn-formiga tungryggen mot öfre gommen utan att dock beröra
denna, hvarefter den tonlösa luftströmmen framdrifves genom
öppningen och frambringar det hväsljud, som, förstärkt genom
resonansen i det framom den tillbakadragna tungan bildade
rummet, utgör det kännetecknande för sch-ljudet. Skulle det
vara af behofvet påkalladt, böra öfningar företagas efter samma
skema som vid inlärandet af s-ljudet.

Missbildning af andra konsonantljud än de här ofvan
omförmälda torde endast sällan förekomma utom i de fall,
att en person af ett eller annat skäl gått miste om det
riktiga uttalet af sitt språks hela ljudsystem eller större
områden af detsamma. Denna företeelse kan någon gäng
komma till stånd utan att någon abnormitet i talverktygets
byggnad förefinnes, och den yttersta grunden till densamma
måste dä sökas i tillfälliga orsaker, t. ex. i den förslappning
i artikulationsenergien, hvilken stundom visar sig efter svåra
barnsjukdomar såsom difteri eller scharlakansfeber. Om de
som hafva den närmaste vården om ett sådant barn, ej i
dylika fall på ett omsorgsfullt och vänligt sätt tillhålla
konvalescenten att vinnlägga sig om större uttalstydlighet, så
kan följden blifva den, att artikulationssvagheten rotfäster
sig som ett stadigvarande ondt, hvilket långt ifrån att
minskas snarare tilltager med åren. En plötsligt inträffande
döfhet icke blott under barnaåldern utan äfven vid mera



[1] Vi hafva sålunda för icke länge sedan hört en skådespelare på en
mycket framstående svensk talscen uttala orden skynda hem ungefär som
»synda häm». Uttrycket »det är icke skäl att skynda hem» skulle följaktligen,
emedan denne skådespelare äfven använde s. k. Stockholms-ä, i hans mun
komma att lyda sålunda: »de3 e3 icke se3l att synda häm». Ett dylikt
språk är ovärdigt en svensk hufvudstadsscen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:33:23 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/muntliga/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free