Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lingarne af livad Jacques Offenbach, öfverstepre-
sten i den genialiska dårskapens tempel, produce-
rat. Mycket har förlorat sig på den långa vägen
upp till Norden, men grundämnet qvarblef ocli har
äfven här visat sin inneboende förmåga att för en
stund bannlysa allvaret. I går liar äfven k. scenen
för Offenbach öppnat sina portar och Fortunio de-
buterat med samma framgång, som dess föregån-
gare rönt på de mindre theatrarne. Också vansläg-
tas detta stycke icke från sina syskon: Fortunio,
en bedagad advokat, otymplig och svartsjuk, eger
en ung älskvärd fru, men ock en skara unga skrif-
vare, alla af mycket erotisk komplexion, af livilka
den ene (Paul) lågar för hushållerskan, och en annan
(Valentin) vågar upplyfta sina blickar till sjelfva
frun. Men den gamla herrn har i sinom tid sjelf
varit ett stycke Don Juan, synnerligast med till—
hjelp utaf en visa af oemotståndlig verkan och af
hvilken han rönt stor nytta. De unga advokatämnena
hafva fåfängt ransakat skrifterna efter detta vigtiga do-
kument, da det omsider upptäckes i en lunta gamla
protokoller, der det olyckligtvis qvarglömts, och den
slutliga följden häraf är att hela skaran kommer
antågande, en livar med sin tillbedda vid armen,
hvaröfver principalen blir desto rådlösare, som äfven
hans egen hälft förklarar sig till alla delar besegrad.
Handlingen är, såsom kostymen antyder, visli-
gen förlagd till Ludvig den 15:s tidehvarf; att dia-
logen är om ej qvick, dock pikant, lärer ej behöfva
sägas. Ofversättningen röjer en öfvad hand.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
