Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 1
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på steppen.
59
sina barn? Länge står hon orörlig och ser efter
honom ...
Så försvinner den skimrande hveteåkern. Ater
ser man blott den vida steppen, de förtorkade
kullarna, den brännande himlen — åter sväfvar gamen
öfver marken. I fjärran svinga kvarnvingarna
liksom förr, och kvarnen liknar en liten människa, som
står och svänger med armarna. Det blir tröttsamt
att sitta och se på den, ty det ser ut som om man
aldrig skulle kunna nå fram till den, som om den
skulle aflägsna sig allt mer och mer från vagnen.
Fader Christofer och Kusmitschoff sutto tysta.
Deniska hojtade och manade på hästarna, Jegoruschka
grät icke mer, utan blickade likgiltigt åt sidan.
Hettan och ensligheten på steppen gjorde honom
tung och dåsig. Han tyckte att han redan suttit
och skakat mycket länge och att solen länge bränt
honom i ryggen, och han hade ännu icke åkt tio
verst då han tänkte: »Om man ändå snart finge
hvila sig!» Från morbroderns ansikte hade det
hjärtegoda uttrycket så småningom försvunnit och
lämnat rum för en torr affarsmin, som gaf det magra,
slätrakade ansiktet ett drag af hårdhet och
obeveklighet. Fader Christofer fortfor att med förvånade
blickar leende betrakta Guds natur. Han satt tyst,
försjunken i sina glada tankar, och ett lyckligt leende
hade stelnat på hans ansikte. Det såg ut som om
de glada, lyckliga tankarna hade domnat af värmen
och ej förmådde lämna hans hjärna ...
»Hvad tror du, Deniska, hinna vi upp föran i
dag?» frågade Kusmitschoff.
Deniska såg upp mot himlen, reste litet på sig,
klatschade på hästarna och svarade sedan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
