Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fa steppèN. 93
det föraktfulla leendet, de hånfulla, glänsande
blickarna, det öfvermodiga uttrycket, hela den
egendomliga kroppsbildningen gjorde att Salomon i det
ögonblick, då han skymtade förbi Jegoruschkas blickar,
mer liknade ett fantastiskt väsen, en ond ande, än
en människa.
»Gud hjälpe honom! Han är ju alldeles besatt!»
sade fader Christofor leende. »Ni borde skicka bort
honom, Moisej Moiseitsch, eller laga så att han blir
gift... Han är inte som andra människor ...»
Kusmitschoff såg ond ut. Moisej Moiseitsch
betraktade åter sin bror och sina gäster med samma
oroliga, forskande blick.
»Gå härifrån, Salomon!» sade han strängt.
»Gå!»
Han tillade ännu något annat på ebreiska.
Salomon skrattade och gick ut.
»Hvad var det?» frågade Moisej Moiseitsch.
»Han bar sig dumt åt,» svarade Kusmitschoff
»Det är en oförskämd och inbilsk slyngel!»
»Yar det inte det jag kunde tro!» sade Moisej
Moiseitsch förskräckt och slog ihop händerna. »Ack,
Herre Gud! Herre Gud!» mumlade han. »Nu
måste ni vara goda och ursäkta honom och inte vara
onda. Han är en så underlig människa! Ack, Herre
Gud! Herre Gud! Han är min bror, men aldrig
har jag haft annat än sorg af honom. Men, ser ni,
han ...»
Moisej Moiseitsch strök med handen öfver pannan
och fortsatte: »Han är inte riktigt klok... stackars
människa. Och inte vet jag hvad jag skall göra åt
honom. Aldrig håller han af någon, aldrig känner
han aktning eller fruktan för någon ... Han skrattar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
