Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - På steppen - 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ STEPPEN. 223
Man såg hur Dymoff, Kirjocha och Stepka för
hvar gång de dragit in noten länge letade i gyttjan,
lade en del fiskar i ämbaret och kastade bort andra;
då och då fastnade något i noten, som tycktes väcka
allmän nyfikenhet, gick ur hand i hand och sedan
kastades bort.
»Hvad var det?» ropade man från stranden.
Stepka svarade något, men det var omöjligt att
urskilja orden. Efter en stund steg han upp ur
vattnet och började springa tillbaka till raststället,
hållande ämbaret med båda händerna och utan att
komma ihåg att draga ned skjortan.
»Ämbaret är redan fullt med fisk!» ropade han
flåsande. »Nu måste vi ta oss till med något annat!»
Jegoruschka undersökte ämbaret: det var
alldeles fullt. En liten gädda tittade upp ur vattnet,
och där nere hvimlade det af småfisk och kräftor.
Jegoruschka stack handen ända ned till bottnen och
började skvalpa i vattnet: gäddan försvann, men i
hennes ställe döko en aborre och en lindare upp.
Vasja stod också och såg ned i ämbaret. Hans ögon
voro fuktiga och uttrycket i ansiktet lika sentimentalt
som nyss då han såg räfven. Han tog upp
någonting ur ämbaret, stoppade det i munnen och började
tugga. Man hörde hur det knastrade.
»Ser ni!» ropade Stepka förvånad. »Vasja äter
simpan lefvande!... Ey!»
»Det är inte någon simpa,» svarade Vasja lugnt
och fortsatte att tugga.
Han tog ut fiskstjärten ur munnen, såg vänligt
på den och stoppade den åter in i munnen. Då
Jegoruschka såg honom stå där och tugga på den
lefvande fisken, föreföll det honom som om det icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
