Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Psalmodikon - Psaltare - Psalterium - Ptolemæus, Claudius - Pucitta, Nicolo - Pugnani, Gaëtano - Puka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kontraktprosten Dillner, som mycket ifrat för
dess begagnande hos oss.
Psaltare. Stränginstrument hos
Hebreerna. Med Psaltaren förstås den i
Gamla Testamentet befintliga samling
af psalmer, hvilka äro diktade af
konung David och åtskilliga af hans
samtida.
Psalterium. (Lat.) Gemensamt namn
på den samling af psalmer som finnes
i Bibeln. Äfven benämning på ett
Grekiskt triangelformigt
harpinstrument; (ψαλτηριου). Detta instrument
var äfven i bruk hos Romarne, deraf
de fruntimmer, som under de
sistnämndes gästabud underhöllo gästerna med
sång och strängaspel, kallades
Psaltriæ.
Ptolemæus, Claudius. Namnkunnig
geograph, astronom och mathematicus;
f. omkring 70 eft. Chr.; † vid 80
års ålder. Det verldssystem han
uppställt i sitt arbete: »Μεγαλη συνταξις»
är bekant under namn af det
Ptolemæiska, och öfversattes 827 på
Arabiska. Hans på Grekiska språket
skrifna traktat öfver harmonien, utgafs
försedd med en Latinsk öfversättning af
John Wallis i Oxford, 1680 och 1699.
Pucitta, Nicolo. Operacomponist; f.
i Rom 1778; studerade tonkonsten
vid conservatoriet della Pietà i
Neapel; efter 1813 beledsagade han
Mad. Catalani på hennes resor genom
England och Tyskland; blef 1815
anställd som cembalist vid den då
under Mad. Catalani’s direktion stående
Italienska operan i Paris, der han comp.
flera operor. En uppkommande
misshällighet mellan honom och Mad.
Catalani’s man, Valabrégue, orsakade att
han lemnade sin plats och begaf sig
till Italien. Hans vidare lefnadsöden
äro oss okända.
Pugnani, Gaëtano. Stor
violinvirtuos och tonsättare; f. i Turin 1727;
elev af Tartini: blef vid 25 års ålder
concertmästare vid Hofkapellet i
Turin; vann genom sina konstresor i
Frankrike och England ett lysande
rykte; utnämndes 1770 till kapellm.
vid kongl. theatern i Turin; grundade
en violinskola, derur utgick, bland
många andra sedermera utmärkta virtuoser,
Viotti; † i Turin 1803. Comp. 9
violinconcerter; sonater etc.
stråkquartetter och trior; quintetter;
symphonier; åtskilliga operor (»Tamas
Kulikan»; »Adone e Venere»; »Nanetta e
Lubino»; etc.); cantater m. m.
Puka. (It. Timpano; Fr. Timbale),
Det, hufvudsakligen af koppar
förfärdigade, kittelformiga instrument, i hvars
undre del är anbringadt ett mindre
hål, som invändigt i pukan är
omgifvet med ett klockstycke,. Öfver
instrumentets öfre rand är spändt ett, i en
jernring fästadt, kalfskinfl, som kan,
genom i ringen fastade skrufvar,
tillspännas hårdare, allt efter som tonen
skall stå högre eller lägre. En nyare
stämningsmekanik begagnar blott en
enda skruf, hvarigenom pukan kan i
ett ögonblick omstämmas. Pukans ton
frambringas genom slag af 2:ne, i hvar
sin ända, med flanell öfverdragna
träpinnar. I hvarje större orchester
begagnas minst 2:ne, olika stämda,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
